Aftonbladet – 18 oktober 1842, sida 2

stafligen funnit gärdet uppgifvets, med begärtighet störtat sig öfver den rika grödan och under nattens lopp så tilltygat, afbetat och nedtrampat den surfvige egarens bästa åkrar, att de sågo ut som cm Simsons räfvar der farit fram. När mannen om morgonen, på nykter kalu, såg nattens förödelse, den han visste med sig att han sjelf vållat, afsvor han med en heig ed dryckeaskapens: last, och han höll erd som en karl. Under hela sitt återstående lif tog ban aldrig sin tillflykt till denna slags förströelse. S Men Magnus hade i det stället slagit sig på äseri. Han besökte flitigt ala dyika sammaakomster och försummade icke att hvarje söndag höra presten i —, och ehuru han icke egentligen —, och dertill var han i grunden allt för ärlig, — hörde till dessa andäktighetsuckare och ögonhvälfvaren, hvilkas hufvuddrag är utmärkelse-begär eller egennytta, hade han dock låtit sig föras af strömmer, ett godt stycke längre, än han från början önskat och tänkt. Prestep, som åtagit sig väckelseverket, der i orter, var en temligen inskränkt medelålders kaplan, det oaktadt är jag öfvertygad att professor Swartz skulle vilja gifva mycket om han kunde erhålla ett exemplar i gips af denna mannens bufvud; till den grad var förvärlningsorganen utvecklad på hans skalle. Det Var längesen berr pastorn fann att det gam!a Ordstäfvet: skronans kaka är liten, men dryg, icke höll Tiktigt streck; första satsen, nemligen den som angick dess litenhet, ville .han gerna underskrifva, men anbelangandes eftersatsen gick ban ingalunda in derpå, Det var länzesenp, sade jag, ban fann detta missförhållande, men först nyligen hade han upptäckt mediet att afbjelpa det. 5 Allt flera gammor med svarta kamlottströjor och hvita höfdakläden, syntes nu på stående fot under evangeliets och epistelns uppläsande;