Aftonbladet – 14 oktober 1842, sida 2

att formerna för deras verksamhet ingenting betydde; men man kan med skäl säga, att denna sats praktiskt vederlägges af den Danska budgetens beskaffenhet. Ty oaktadt nämnde land onekligen under en lång tidföljd ägt en till afsigter och karakter god och välviljande regent i sin aflidne Fredrik, visar det sig, att Danska folkets bördor, till stor del för ändamål, hvaraf landet drager ringa eller ingen nytta, äro så öfverdrifna, att man med full visshet kan antaga, att de under en representativ statsförfattning aldrig hade kunnat bringas till ett sådant missförhållande. För att kunna göra sig reda för det statsfinanciella tillståndet i Danmark, borde man visserligen först betrakta dess inkomst-budget. Det är den, som utgör uttrycket af nationens financielta och ekonomiska krafter, om den är grundad på naturliga och billiga beskattningar, eller ock af regeringarnes okunnighet och hårdhet, om den måst hemta medlen från onaturliga och öfverdrifna beskattningssätt. För att likväl kunna försöka ett omdöme deröfver, äro vi i behof af en mängd statistiska upplysningar, som först på den sednare tiden blifvit samlade i Danska staterna och ännu ej låra vara till alla delar offentliggjorda, och för att uppställa en jemförelse med våra förhållanden, skulle säkert icke ens dessa förslå, om ej en ytterligare sakkännedom kunde vinnas geBom ett fullständigare studium af Danmarks ekonomiska ställning, än man kan hemta af den Danska statsregleringen. Imedlertid lemnar dock förteckningen på Danmarks statsutgifter, som bär meddelas, sammandragen ur Roeskildska finans-kommittgens betänkande, anledningar till åtskilliga reflexioner, som kunna vara af nytta, äfven för våra förhållanden. Finans-kommitteen uppgifver statsinkomsterna till 49,537,870 Rbd, således motsvarande ungefår 26 millioner Rdr Sv. Bko, men anser att de böra komma att blifva något större, emedan åtskilliga egendomar och afgifter komma att redovisas för statens räkning, som ännu ej blifvit det. Det är således häraf som utgifterna skola bestridas. I afseerde på dessa föreslås, att besära special-stater för de kongl. lustslotten, trädgårdarne och stallstaten, och att den så kallade Regalie-fonden (3500,000 Rbd) måtte redovisas. För de kongliga och furstliga personerne äro Danmarks utgifter ganska betydliga. Allena åt personer, som ej egentligen tillhöra konungahuset, men äro dess mer eller mindre nära slägtingar, utbetalas årligen 554,000 Rbd, och det föreslås, att, på sätt äfven förut blifvit yrkadt, ständerna hos H. M. konungen borde anhålla, att en hus-lag måtte af konungen utfärdas, som bestämmer dessa förhållanden och enhvars anslag, samt, i enlighet med art. 20 och 22 af Danska konunga-lagen, hyllar den grundsatsen, att prinsessorna, då de bortgiftas, få en viss utstyrsel, efter ständernas hörande, i stället att, under hela sin lefnad och oftast deras arfvingar efter dem erhålla årligt appanage. Då Konungen utlofvat, att efter fullständigt iståndsättande af Christiansborgs slott, de dertill årligen använda 50,000 Rbd, skulle minskas och möblering och dekorering nedsättas till 40,000 Rbd årligen, föreslås att hemställa huru länge de 80,000 Rbd:ne ännu kunna behöfveas och hvilka delar af slottet, som skola ytterligare färdigbyggas och inredas, på det man måtte se huru aflägsen denna besparing är, emedan, om den först kan ske efter en lång rad af år, underhåll och reparationer säkerligen skulle fordra nya utgifter i stället. Kongl. Ordenskapitelsfonden (200,000 Rbd) anses kunna ställas under allmänna finansförvaltningen, och denna inrättning icke behöfva ett eget hus, som nu årligen kostar underhåll; de fria rum, som ordensembetsmän njuta, kunde indragas då vakanser uppstå, helst de hafva betydliga löneinkomster. Departementet för utrikes ärenderna, anses lemna tillfällen till stora besparingar. Icke endast inom sjelfva tjenstemannapersonalen hemma, som har betydligare aflöningar än öfriga embetspersonalen, utan äfven vid missionerna utrikes, som nu fordra 220,000 Rbd, anses indragniegar kunna ske. I stället för ministrar och envoyer anses chargs daffaires kunna anställas. Deremot tillstyrkas högre löner för departementscheferna i Danska kansliet och öfrige regeringskollegier samt för ledamöterna af öfverrätter och högsta domstolen, så att de åtminstone måtte få lika mycket med motsvarande embeten i hertigdömena. Derefter öfvergår kommittön till General-tullkammarens stat; den visar, att lönerna inom detta verk äro utan alla proportioner; att 22 !, procent af alla tulloch konsumtionsafgifter gå till utgifterna för densamma, hvilka nu utgöra 400,000 Rhbd. På somliga ställen, såsom på Dragö, utgöra utgifter nä tre gånger mera än inkomsterna; på andra dubbelt, o. s. v. Endast på 40 ställen utgöra de under 20 proc. deraf. Indragningar föreslås alltså; men äfven dessa endast vid inträdande vakanser. Den understödskassa, generaltullkammaren äger, föreslås att aflemnas till allmänna finänsstyrelsen.