Aftonbladet – 14 oktober 1842, sida 2

VVE Det gjorde hon kontant, och prosten sade henne att hon skulle ta sitt förstånd till fånga, sa han och be Pelle om förlåtelse; — Pelle va mä han, — och sedan lefva som kristeligt folk, beskedligt och må fred, sa han. Nå hvad sa hon då? Ah, hon sa, att Pelle inte var af samma tro som hon, sa hon., mLäs då din trosbekännelse,w sa prosten och Pelle las upp trosbekännelsa — nå, sa prosten till hustru, huru läs då du — men hon teg som muren, så prosten kom ingenstans mä henne, inte.n Gunnarmor mente det var synd om Pelle, som, ehuru hzxn tog en tår för tand, likväl var en beskedlig karl. Det var Pelle ock. Han hade varit soldat eller som det heter: krornans karl) hvarför han ock allmänneligen, och till minne af detta sitt fordna yrke, kallades KronePelle eller Pelle Rang, enligt det namn han innehaft i rullorne. Må det ock här nämnas, att han af socknens ultspeglar stundom benämndes efter det nummer han under exercistiden baitt: nemligen: nittiett, och som Pelie på sednare tider blifvit litet låghalt, brukade de upprepa detta Jjud-härmande ord nittiett! nittiett! då Pelle luffade framför dem utåt vägen. Midt under det förtroliga samspråket i klädkammniarn, började Gunnarmor att uppmärksamt koxa utåt vägen, der nu ett yfvigt dammolm uppsteg mellan åkrarne och rullade framåt. ,Hvad nu då, dä måtte fälle inte vara grefven som är ute och fälas heder; jo så men, det kan inte vara någon annani NT SANT 1