Aftonbladet – 14 oktober 1842, sida 2

—vmvvveevw———m gr LL E—— LL der indelas j tvenne slag — kyrkokläderne och arbetskläderne! Till andestugan hörer ock en uppbäddad säng samt några täcken och blekta vwväfvar, barnens blifvande hemgift, men här fanns ingenting dylikt, af orsaker, som vi längre fram skola förklara. ; Na var golfvet betrödt med björklöf och elggräs (spirea ulmaria), en ört, som bondfolket mycket älskar, i anseende till örtbladens starka lukt; på kistorne, framför den öppna dörren, sutto Gunnarmor och Elin hvar på sin. Gunnarmor höll på att läsa något ur en dagudeligo bok; hon läste högt, med en andäktig röst, som icke var oangenäm, ehuru den hade en egen näston, i anseende dertill att Gunnarmor nyttjade glasögon utan bågar, hvilka gåfvo en viss kläm åt näsan och följaktligen med detsamma åt rösten. Elin, som inlagt sina helgdagskläder, dem hon på förmiddagen begagnat i kyrkan, satt nu och med en messingskam redde det rika håret, som föll i glänsande vågor ned it halsen och betäckte skuldrorna och det nött åtsittande lifstycket af mörkt tyg, astämdt med röda band. Bredvid Gunnarsmor satt Magnus, dock så, att han kunde alltjamnt se på Elin. Men var det möjligt, sade Gunnarmor i deisamma hon upphörde med sin läsning och lade glasögonen och den färgade tuppfjedern, som tjente till märke, mellan bladen i den stora boken, samt tillknäppte dess hakar, var det möjligt att Rangesa kunde ha mod i sig att gerält gå up till prosten och kalla honom den orätte herden, och det midt i syna?,