Aftonbladet – 6 oktober 1842, sida 3

blifvit 2ntagne som facta; Ochobestridliga måst dessa facta ock vara, om orsaker någonsin kun na skiljas från verkningar; ty uppförandet a denna gudomlighets (Amors) anhängare är verk ligen sådant, att det endast genöm en fast tr på ofvannämnde båda egenskaper möjligen kar förklaras. Ingen må derföre förundra sig öfver. att Byrons och lady Matbildas bandiingsätt stod i fullkomlig motsätts till deras resonement: De hade nu lefvat tillsammans under ett och samma tak öfver tre månader; ett halft sekel i flyktigt folks kärlekshistoria. De hade stannat efter alla de andra gästerna — utom en enda. Lady Teviotdale hade längesedan, rest, sedan hon funnit att det på Vernon Cliff icke fanns någon utsigt för hennes fula dotter. Men efter hon hört att på ett af herresätena i grannskapet fanns en man då prendre, förskaffade hon sig på ett diplomatiskt sätt en hastig bjudning dit, och tor lika hastigt af. Och som vi icke torde få anledning att vidare nämna henne, vilja vi, medan vi äro i farten, nämna, att hennes spekulation här gick. för sig, och att hon i en snabb vändning ganska behändigt lyckades att kasta oket öfver denne till äktenskap lediges skuldra. Miss Temple och lady Temple hade aflägsnat sig; och Sir Sedley Manvers var dem naturl.gtvis följaktig. Alla voro de sin kos, utom, såsom jag förut nämnt, en enda, nemligen mrs Colguboun, som af ingenting Kunde förmås att lemna . sin. närvarande teräng, intill dess hon bevittnat slutet af spelet. Nej, om till äfventyrs cholera moörbus inkommit i huset, under sin mest :pestialiska form, hade hon snarare friviligt förgåtts : än öfvergifvit sin post, innan hop ett föremålen för sitt deltagande i säkerhet hamnade, antingen i Plutos eller Hymens armör. Och, för att tillstå sanningen, var-hon icke noga valet — giftermål eller begrafning — det var ust detsamma, tyckte hon; båda voro grandiosa och pompösa slutkatastrofer. Den enda skilnad