Aftonbladet – 6 oktober 1842, sida 3

I djur. Tigerns förfärliga tjut uppväckte nya rytande frå: de andra vagnarna, som äfven inneslöto vilda djur Joch man hörde snart det hiskeligaste charivari. Fi ofantlig hop åskådare hade blifvit lockade till stäl tlet genom tigarns tjutvingar, och under det ma som bäst höll på att öfverlägga om sättet att uppres. I vagnen och reparera tigerns bur, som blifvit någo sönderbruten, hoppade tigern ut. Detta:blef en sig nal till allmän flykt. På bela vägen qvarstannad ingen mer än menageriets väktare. Tigern, som nå gon stundstannade obeslutsam på landsvägen, var seblef nu en skog på något afstånd, hoppade öfvei ett djupt dike och försvann. Tigerns egare satte sig genast i march mot sko gen, åtföljd af fyra drängar. Den ena baren ofant lig snara. Efter en half timmas fruktlöst sökande anlände man till en korsväg, der tigern helt tran kilt låg och hvilade under ett träd. På sin hus bondes rop reste sig djuret upp, för att smeka ho nom. Genast kastade man sharan om halsen, banc tassarne på honom och bar honom sålunda fängslar till vagnen. Egaren yttrade, att såvida han icke fruktat; att folkets skrik och hundarnes skällande skulle retat tigern, skulle han låtit den följa sig som en hund. Denna tiger var för öfrigt af ganske fredlig natur. Ofta brukade egarens barn leka met den och rida på dess Tygg. MXitringar af vildhet vi sade han endast vid måltidstimmarna. — Eno fransk tidning berättar, att en soldat som var med på Napoleons olyckliga fälttåg till Ryss: land 4812 och;-bief tillfångatagen vid Beresina, ny: ligen återkommit till Påris och begärt att blifva intagen i Invalidhotellet; -De hufvudsakliga omstän. digheterna af hans lefnad äro följande: Jacob Miller, 44 år gsmmal, född i Moseldepartementet, ingick 18142, vid 13 års ålder, såsom trumpetare vid 7:de dragonregementet och ankom till Moskwa med den franska armeen. Tillfångatager under återtåget och förd till det inre af Ryssland hade hän den olyckan att vara en af det lilla anta! Fransoser, som man förde tiil Siberien. Han hade den ännu större olyckan att blifva förd in i djupe af detta land, i distriktet Paskowa, nära Isbafvet under ett förfärligt klimat. Der var han en vid torfvant fästad slaf, ovilkorligt tillhörig sin herre. På denna latitud .växer ingenting, ej ens potates. Sar varne födas med hafrebröd och helgryn med tran. Om Söndagarne få de dessutom torkad fisk. De a! dessa olyezliga, som försökte fly, blefvo straffade meå 100 kputsag, en beströffoing, som Möller undergick 1820. Han !yckades imedlertid att undkomma och tog sin tillflykt till staden Tobolsk, 4840, efter 28 års slafveri, och en. svensk. handlanden hade den barmhertigheten att återföra honom till: Moskwa i sitt åkdon. Derifrån har han, understödd af allmänhetens medlidande, lyckats att återkomma till sit fädernesland. Vid hans sffärd från Paskowa voro omkrivg femton Fransmän ännu qvar i detta ofantliga distrikt. ; Jacob Miller har återfunnit en syster, en fattig dagsverkerska i Nancy, och en broder, bagarlärling i Paris, hos hvilken han bor. Den olyckliges helse år objelpligt förstörd, och hans mage tål, i följd a! hans så långvariga svåra lefnadssätt, ej mer hvarken sött, soppa eller vin. — EN BOXNING I ENGLAND. En resande beskrifver på följande sätt en sådan ohygglig kamp: Då de båda kämparne, en Skotte och en Irlandare, stodo midt emot hvarandra, blef det en allmän tystnad. Irländarens i början dystra och kalla blickar lifvades; men hans ställning egde ej motståndarens kraftiga skönhet; man såg att han ej tillhörde en lika sträng och klassisk skola; men om han egde mindre konst, så antydde hans utseende mera list. Den friändska boxaren var Bn naturens lärjunge, som hade erfarenheten tili lärmästare. Snart började de att hota hvarandra. Efter finter kommo slag, i början svaga, men snart fruktansvärda. Irländaren sökte träffa långt ned, Skotten stog rakt fram, i jemnhöjd med sina axlar; hans fot följde armens rörelser med gymnastisk noggranhet, ocb under denna häftiga rörelse framsköt kroppen axeln med bela sin kraft och meddelade sålunda armen en oemotståndlig styrka. Fem gånger blef Irländaren slagen till marken; hans vänner omgåfvo honom då, tvättade; hans ansigte, uppmuntrade honom: och reste upp honom midt för hsns motståndare; derpå börjsde striden åter. Jag hade velat gifva häliten af mitt lif för att få lägga mig emellan; men jeg stod såsom fastspikad på det rum jag skaffat! mig, uppmärksam på de minsta såker, närvarande vid eu mord; som jag ej kunde förekomma, stum af fasa under de plågsammaste intryck. Femte., gången då Irländaren slogs till marken, dröjde det en fjerdedels timma innan han återfick sansningen; han hade fallit mellan bjulen på några vagnar ned sådan häftighet att. man trodde honom vara död. Skotten andades en vild glädje. Hopen började redan bölja, då den man, som mest bjelpt? Irländaren, gjorde ett tecken med handen, att allting ej var slut ännu: man hade satt Irländaren på en stol, vänliga bänder omgåfvo och stödde honom; bleka ansigten, lifyvade af ett obeskrifligt uttryck, luätade sig intill hans; man hviskadei hans öron hemlighetsfuila ord, hvilka han hörde på samma sätt, som brottslingen, hvilken förrän ban går till döden Hör prestens ord. Allas blickar voro riktade på denna man, som