Aftonbladet – 6 oktober 1842, sida 3

tycktes slitäs mellan smärtan och hämndlystnaden. Han förblef en lång stund orörligt sittande; sedån taälade hår några ord till dem, som omgåfvo honom, för hvarje gång betraktande Skotten. Slutligen. lade kan hufvudet i sina båda händer, liksom för att ktemta sig... Eno. halftimma derefter blottade han sitt ansigte, i det han lade armarne i korsöfver bröstet; bangs drag hade antagit uttrycket af ensyster beslutsamhet. Man bjelpte honom ätt resa sig upp. Han kastade eh lång, forskande blick omkring sig; hans vänner omringade honom åter och talade tiil honom med en häftighet, en värma, som jag förgäfves skulle söka skildra. Slutligen lemnade man honom, och striden: började ånyo. Skotten hade ej mer samma vighet och styrka: han hade fått flera slag i sidan, och hans bleka ansigte visade, att de gjort verkan: jag för mit del var imedlertid långt ifrån att vänta den utgång, kampen fiek. Sedan den Irländska boxaren gjort flera låttade anfall, närmade han sig hastigt genom en förtviflad rörelse, sin fiende med höjda mnäfvar, liksom ville han slå honom i ansigtet, men gaf honom, i det han drog den högra areln tillbaka, ett så förfärligt slag i sidan, att Skotten föll för att aldrig mera tesa sig. ij Jag varseblef i detta ögonblick en min vän, som var läkare, och drog honom åt det ställe der den olyckliga boxaren låg utsträckt; det var oss omöjligt att komma dit; vi hörde blott det?af alla uppe repade ordet: Dead! Dead! (död! död!v)