Aftonbladet – 5 oktober 1842, sida 2

Håns mod. Var nedbrutet; i stället för att springa upp. från marken, reste han-sig långsamt; och hans lynne var nedstämdare än de örut någonsin varit. Då jag beslöt, tänkte van, förtretad, satt jag snart skulle hafva henne vid mina: fötter, Kunde jag föga föreställa mig. att jag så snart skulle befinna mig utsträckt fö hennes.n Men vi vilja ej trampa på en fallen man, eller längre med en elak omständlighet exponera hans olycka. Vi vilja derföre icke allenast låts honom oanmärkt ankomma till bestämd ort utan äfven föreställa oss en tid af några dagar passerad, den han behöfde för att hemta sit från sina kontusioner, och för att i full glan: kunna presentera sig vid sin frikostige värd: middagsbord. Vid detta tillfälle fick han sin plats bredvic lådy Mathilda Morden, för hvilken han blifvi presenterad om morgonen. Och var han vä intagen af henne? Uppskattade han så väl hen nes personliga behag som hennes sinnes? Kan ske att han det gjorde; men han hade fattat e sådan motvilja för henne, i anseende till henne tillfälliga närvaro vid hans olycksfall, att har ej en gång inom sig ville erkänna eller inrymm: någon gynnsam tanka om henne. Huruvid: lady Mathilda, var lika indifferent mot honom är icke så lätt att afgöra; ty eftersom henne hufvudkall bestod uti ett sträfvande att fö! hvarje serskild individ ådagalågga ett serskild intresse, hade hon blifvit en så skicklig skåde spelerska, att föremålet för hennes uppmärk samhet svårligen skulle kunna skilja förställnin; från sanning. Men i närvarande fall var hot