Aftonbladet – 5 oktober 1842, sida 2

mig det förfogande, Rikets Ständer vid sistförflutna Riksmöte vidtogo i den äfven då förehafde frågan om andra grunder för indelte räntornes utgörande, och hvilket meddelades Kongl. Maj:t i underdånig skrifvelse den 47 Maj 1833 samt upptages uti 45 af samma års Riksdagsbeslut. Eburu detta förfogande, som ansåg räntornes liqviderande efter medelpriset af 40 års markegångssattning, icke i allo undanröjde de öfverklagade olägenheterna, vore dermed ändock mycket vunnet, och framför allt borde man sedermera ega all förboppning, att hvad Stats-Utskottet vid denna Riksdag föreslagit, blefve utan alltför stor svårighet antaget vid en kommande. Jag vågar derföre tro, att om berörde, af sist församlade Ständer fattade beslut, som -hiitills är vordet af Regeringen lemnadt! utan uppmärksamhet, kunde tills vidare blifva gällande, skulle missnöjet med den behandling förevarande sak nu erbåilit, i beiydlig mån häfvas, då åtminstone någon lindring derigenom bereddes den nedtryckte landtmannen. Att Rezeringen sjelf skulle finna gagneligt att lyssna till en framställning i denna syftning, älskar jag att föreställa mig, i synnerhet nu, då de bedröfliga följderna af vårt invecklade skatteväsende börjat att läggas i dagen, nemligen att åtskilliga uppördsmän hafva, som man säger fiskat i grumligt vatten, äfvensom när jag påminner mig följande ord af den utmärkte författaren till Sveriges statistik: )Denna Svenska allmöge, som pvid så mångfaldiga tillfällen gifvit bevis på trohet, mannamod och ett äkta foster!ändskt sinne; ,som skulle vara så tacksamt för hvarjelindring i dess bördor och hvars ställning i så hög grad ,förtjenar att bebjertas, har nästan beständigt i fråga om dess väl fått stå tillbaka för andra inptressen, som förstått göra sig gällande inför tronen och makten. Sveriges allmoge utgör likpväl Sveriges styrka och merg. Historien vitsordar, att alla de regenter, som förmått uträtta )någonting af värde, antingen för nationens väl elter dess ryktbarhet, varit sådane, som förstått vinna allmogens kärlek och förtroende. Att vårda depna allmoges bästa och befrämja dess väl mot de öfriga samhällsklassernas öfverdrifna och påldrig mättade anspråk, är hvad en, klok och pfaderlig styrelse säkert skall finna mest öfverensstämmande så väl med dess egen fördel, som med en sann upplysnings fordringar. Ori detta blifvit yttradt af en person ur vår klass, skulle det måhända kunna tydas såsom partiskt; men nu säges det af .en man tillhörande. er annan och högre sambällsställning, och då få orden en stämpel af sanning, den Regeringen sist af alla borde söka förneka. Med hänsigt till hvad jag här anfört, tager jag mig friheten hemställa, om icke Bondeståndet ville för dess del besluta, att uti underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t begira verkställighet å den i 45:8 af 4835 års Riksdagsbeslut omförmälda, af Rikets Ständer antagna åtgärd, beträffande frågan om ränte-spannmålen, m. m. likväl med undantag af hvad som der, i Litt B.; förekommer, angående en förändrad method för markegångssättningen, hvarom Rikets Ständer vid denna Riksdag aflitit serskild underdån:g skrifveise. Och öfverlemnar jag derjemte till Ståndets :bepröfvande, huruvida det låter :sig) göra, att uppmana med-ständerra, att i en sådan underdånig begäran sig förena.n So Häruti instämde Olof Persson och Hans Persson från Gefleborgs, Bengt Gudmundsson: från Hallands län, m. fl. Motionen remitterades till Såndets Eoskilda Besvärs-Utskott, med föreläggande för detsamma, att: härom ofördröjligen till Ståndet inkomma med utlåtande.n En egen omständighet, som förtjenar nämnas i sammanbang härmed, är den, att. ståndets: enskilda utskott väl inkom med ett betänkande bäröfver och förslag uti underdånig skrifvelse, som: bordlades den 26 Maj; men sedermera och allt till riksdagens slut hafve vi i protokollerna hvarken kunnat igenfinna innehållet af denna skrifvelse, eller att den någonsin förekommit till afgörande. Detta är en omständighet, hvaröfver det vore intressant att. erhålla någon närmare upplysning, emedan den derförutan synes oförklarlig. ——VS