sköna, samt hans komiska åthäfvor, då Han återkommer efter att ha fått litet för mycket till bästa, ega måhända att tillskrifva sig brorsdelen i den popularitet stycket här vunnit. Herr Lagerqvist är som den sentimentala artisten väl mycket outrerad, och herr Happe, hussarofficeraren, gör kanske nästan för mycket väsen af sig. Herr Torsslow har tagit filosofens roll på sin lott, och det är icke hans fel, om detta parti likväl endast gör en sekundär effekt. De trenne unga älskarinnorna, nemligen fruarne Anderson och Deland, samt mamsell Lindmark, förtjena öfverhufvud en mention honorable för sitt lifliga och underhållande spel. STERNER