Aftonbladet – 29 september 1842, sida 2

REVY AF TIDNINGARNA. Svenska Biet har låtit påskina en bos dess Redaktion alldeles ny och hittills okänd egenskap, nemligen ömhet om sanningen. En sådan uppenbarelse från det hållet är så intressant, att vi ej kunna underlåta, att derpå fästa vederbörlig uppmärksamhet. Biet beklagar sig nemligen, att vi skola gjort en dess skriftställare orätt, då vi i Måndags påpekade ett slags politisk trosbekännelse i Biet för samma dag, hvari en pinsändare jemmerklagade öfver den offentlighet, som, enligt den Svenska tryckfrihetslagen, äger rum för domstolars och embet:verks handlingar, och med anledning hvaraf vi gjorde den reflexionen, att Biet nu kommit derhän, att försöka sätta yxan till roten af sjelfva vår tryckfrihetslag och af det, som alla partier hittills medpzifvit vara ett Svenska folkets palladium, nempligen domstolarnas och embetsverkens offentplighet. Det förundrar oss visst icke, att Biet funnit sig generadt af att se sig så hastigt följdt på spåren i en af kotteriets innersta tankar. Vi medgifva ock, att det möjligen var orätt, eller rättare opolitiskt af oss, att anmärka denna opinionsyttring så genast och att icke heidre dröja något till dess den hunnit utveckla sig närmare, emedan vi nu troligen afskurit mycket, som annars hade kommit fram i farten af den reaktionära ifvern. Men deremot hade vi ej föreställt css; att en redaktion, som eljest visar sig till den grad. oförskräckt i medels begagnande, att den skyr snart sagdt för ingenting och som städse talar i en mycket hög ton, så länge den får gå på obesvaradt, skulle till den grad tappa modet endast för den ifrågavarande oförgripliga anmärkningen öfver en öppenbet, som dock i sig sjelf visade skymten af åtminstone en god och förut ej känd egenskap, att den icke allenast kallar Aftonbladets slutsats för en wgrof och karakteriserande osanning, utan nu äfven sjelf påstår, att det vore en dårhus-tanka, att uppträda mot rättigheten att trycka publika handlingar. Imedlertid, oaktadt Biet nu synbarligen skulle vilja vara ifrån sitt försök och få det förklaradt för ogjordt, så blir det beklagligen svårt att förneka sina egna tryckta ord, ty wverba 0vlant, scripta manent, säger ordspråket; och då man yttrat, att en sådan grund för offenta EDEN RR ren ne ann na na