Aftonbladet – 22 september 1842, sida 1

svaga än onda, och emedan jag, äfven hos de elakaste, ändå funnit goda egenskaper, hvilka endast varit nedtryckta och undäånskymda af de onda böjelserna. — Afven denne man är icke så elak som ni tror; kroppsliga plågor, i förening med själslidanden, åstadkomma hos honom ett ständigt missnöje, hvilket åndra taga för menniskohat, ehuru detta missnöje blott härleder sig från tillfälliga kroppseller själskrämpor.s Således,, inföll Gustaf, sär han annup ..Alldeies sådan som du förr har känt honom, afbröt Betty. Dyster, fåordig, knarrig som förut, vandrande om nätterna omkring uten ro och hvila. Hans gamla onda har snarare tillän aftagit.n Och ändå vill han gifta sig ropade Gustaf, med ungdomligt öfveriiod. Om dagen är ban dyster, vresig, tyst, gör sura miner och rullar ögonen somen gammal uf, hvilken fågel du, söta Betty, alitid varit så rädd för, och nattetid, då andra ärliga menniskor ligga i sina sängar, och hans tillkommande äkta hälft tror honom också vara i sin säng, då vandrar han omkring på slottstaket och torntinnarna.n Jag ser, sade Pater Mathias och skakade på buvadet, satt du, trots alla mina fordna förmaningar, icke har aflagt ditt gamla fel, din böjelse för spe och stickord. Gud gifve att min profetia, alt du en gång kommer att lida stor olägenhet för detta fel, icke må gå i fullbordan! — Den arme mannen, han må nu vara din vän eller ieke, borde, just för det onda som plågar honomj heldre väcka dist medlidande än ditt spe;, Min Gud, Pater Mathiasln ropade Gustaf,