Aftonbladet – 19 september 1842, sida 2

stängde hon igen huset, så att den älskade fick sitta på gatan i sina penseer, och om hon. utlemnade något qvittens, för att gifva honom tillfälle att afsjunga en serenad utanför, vet jag ej så noga. Gubben blef slutligen också ledsen och lät dyrka upp dörrarne till sin boning, samt stämde sin älskade inför polisen. Hon i kappan påstod, att den der andra damen förfört hennes gubbe, emedan han i allo var nöjd ock lycklig, blott han fick vara i fred för elaka men niskors intalan; hon påstod sin rätt att qvarblifva hos hofmästaren — Gud vet hur målet år. ; Hr Henri Lidbeck begär subskription på n,sanning. Det vore också ej för mycket; ty man. prenumererar ofta på osanningar och finner sig. ändå nöjd. I den Kongl. Humlegården förevisas ännu ånggungan, som drages af en häst. Inrättningen är ganska rolig; först kommer en liten ångvagny, det ryker ur skorstenen på det lilla odjuret, och derefter kommer, om jag såg rätt, 14 vagnar fulla med jungfrur och barn och ynglingar. — Det är ett söndagsnöje att fara så der kringkripg utan att komma af stället — det är en kurs i filosofiea eller rättare filosofien far så der i ångvagn dragen af hästar kringkring — huru långt har det väl kommit? Då för öfrigt ingenting har händt på fjorton. dagar utom att vädret bar varit vackert och solen behagat skina på hufvudstaden, och då ingen kan veta om något vidare händer som förtjenar omtalas, så afslutar jag härmed memoiren för kanske åter fjorton dagar. Hvarken jag eller någon annan kan rå för att ingenting vill hända; det är händelsernas egen skull och icke min.