— Rättegången angående kapten Cronstrand ocl general Lefren har nu åter tagit ett steg. Enlig hvad redan blifvit meddeladt, uppkom denn rättegång af den anledning, att sedan genera Lefrn, såsom chef för topografiska korpsen af fört kapten Cronstrand ur rullorne och Regerin gen denna åtgärd gillat, så fann Regeringen under en annan föredragande, för godt att hän visa saken till laglig domstol, som alltså förnäm ligast hade att undersöka, huruvida åtgärden at afföra kapten Cronstrand ur rullorne var laglig eller icke. Krigsfiskalsembetet, som i början a rättegången icke famn kapten Cronstrand hafv: begått nigon sådan förseelseg, att han derfö bordt ur rullorne afföras, och som ej heller i kap tenens skrifsätt kunde uppptäcka sådane förnärmelser mot general LefrÅn, som bemälde general sjelf deri tyckte sig se, har nu i sina slutpåståenden, som äro skrifna af en ny krigsfiskal, herr Gethe, på ett märkvärdigt sätt modifiera sina åsigter. Till en början finner väl herr Gethe, att de försummelser, dem general Lefren lagt kapten Cronstrand till last, icke förefunnits, och således ej heller något skäl att afföra kaptenen ur rullorne; men när herr Gethe längre ned komme: till general Lefrn och frågan om lagligheter af hans åtgärd, att icke förthy skilja kaptener från kronans tjenst, så säger herr Gethe at denna fråga icke lär vara föremål för krigsfiskalsembetets talan, enär Kongl. Maj:t redan fastställt generalens åtgärd; och när herr Gethe slutligen åter vänder sig mot kapten Cronstrand. för att se hvad ansvar han kan hafva ådragit sig, genom den försummelse, general Lefren velat lägga honom till last, så finner herr Gethe, att derom intet vidare bör ransakas, sedan kaptenen redan blifvit ur rullorne afförd och således redan träffad af påföljden för den försummelse, krigsfiskalsembetet förut mot honom anmärkt — vid hvilket räsonnemang torde böra anmärkas, att hvarken krigsfiskalsembetet i sitt memorial och sin replik, ej heller herr Gethe sjelf i sitt slutpåstående (se ofvan) funnit kaptenen Cronstrands försummelser af den art, att den påföljd, hvaraf han blifvit träffad, är någon laglig påföljd. Men denna icke laglig befunna påföljd, för hvad kaptenen gjort, medan han ännu stod qvar i tjensten och ägde general Lefråa till förman, är ändock, enligt herr Gethes logik, icke tillräcklig för hvad kaptenen felåt mot bemälde sin förman, sedan kaptenen blifvit från tjensten utstruken och således icke hade någon förman. Detta låter obegripligt, men torde blifva klart, när man berättar, att herr Gethe yrkar, att kapten Cronstrand bör straffas med en månads arrest å högvakt, för det han brukat förnärmande uttryck mot sin förman, general Lefrån, i en skrifvelse, som kaptenen tillsändt bemälde general d. 3 Mars 4844, eller mer än ett år efter det generalen skiljt kaptenen från tjensten och detta afsked blifvit, efter herr Gethes eget omdöme, af högsta makten faststäldt. Hr Gethe yttrar sig om bemälde, kaptenens skrifvelse på följande sätt: Men uti Kapit:s skrifvelse af d. 3 Mars 1841, får Kr. Fisk:s Emb:t, utom de af Gen. Maj. Lefrån åberopade, anmärka följande uttryck, nemligen: på skrifvelsens 4:sta och 92:dra sida: men det gifves ännu en annan skilnad, och det skulle vara ganska underligt, om Herr Generalen hade öfversett den ; 2:dra sidan skyldigheten för mig att ——— — — är deremot så naturlig, att jag äfven utan all befallning bar fallkomligt klart uppfattat den. 3:dje sid. Wisserligen var ock nu mitt hopp, att, då för fattningens dag och datum så ofta under Hr Gon:s chefskap åberopas emot mig också någon gång skulle vändas till min förmon, eller åtminstone till dagligt bröd under den tid jag, till underd. följd af Kg!. Maj:ts befallning, mig här uppehåller,. 4:de sidan: pJag trodde att min Chef kunnat hafva ett tjenstenligt underd. förord hos Kgi. Maj:t att lemna, åtminstone då, när han af min Rapport af d. 4 Sept. från Turin lärt känna i detalj det ämne jag hade att undersöka och min flit att följa det. Dessa uttryck, alltid innefattande bevis på bristande aktning och granlagenhet i anseende till den, emot hvilken de äro rigtade, torde enhvar finna ännu mera obehöriga då de begagnas af en underordnad emot dess förman, vare sig till försvar eller eljest.v ) Läsaren torde, för att ej missförstå detta ord, erinra sig, att sedan Kongl. Maj:t gillat generalens beslut, så anbefailde Kongl. Maj:t, att verkställigheten skulle uppskjutas och saken vid domstol lagligen undersökas, så att någon fastställelse af generalens beslut, sedan saken blifvit förvist till domstol, alls icke följt. -2 RA 2 4 . 1