Aftonbladet – 19 september 1842, sida 2

MEMOIR FÖR DE TVENNE FÖRFLUTNA VECKORNA. Ni har ganska säkert sett eller åtminstone hört omtalas den namnkunnige Bosco, alla trollkarlars grandpere, han, som tydligen inför edra ögon håller en kula mellan sina fingrar och låter den försvinna, utan att ni med hela ert förstånd kan begripa hvart den tog vägen; han lånar en shaw!, ett dussin näsdukar, en mängd guldur med vidhängande berlocker; hans troilbord ser ut som auktionsbordet vid en assistansauktion — nåväl: han rifver sönder shbawlarne, slår sönder klockorna och bränner upp näsdukarne; ni förskräcks — icke sannt? — men lika snart har han allt åter helt; edra näsdukar ligga inpackade i en fiol, som hela tiden hängt midt framför er och som trollkarlen hugger sönder, och klockorna hänga qvar i luften sedan Bosco skjutit sönder en glasburk, fylld med krakmandlar; det der är allt ganska förunderligt; men Bosco kan ändå mera, som jag nu vili hafva äran berätta. Förliden måndag var Memoaren, för veckan verkligen skrifven, af faktorn mottagen, satt, tryckt, korrigerad och inpassad i den nya snällpressen, som i dagligt tal kallas Aftonbladspressen; Hr Bosco kommer upp i tryckeriet och gör ett slag förbi pressen, och hvad händer? jo, den ypperliga memoaren för veckan, som kostat så mycket svett och möda, var genom ett hocus pocus förbytt i Hin ondes memoarer, eller något som handlade derom, hvad vet jag? Det är ändå hårdt för en kristen menniska att blifva så der utsatt för Hin ondes trollkonster, då man gjort sitt bästa att upplysa folket. Besöket var, med ett ord sagdt, ej synnerligt välkommet, helst trollkarlen på något sätt äfven förargat sjelfva ångmachinen, så att han nyser