Aftonbladet – 14 september 1842, sida 2

sjort förbehåll om utsökande af ifrågaställde fordran. Cedercrona och Rehbinders sterbhusdelägare genmälte: att förra käromålet afsåg fullgörande af de uti afhandlingen bestämda, med fideikommiss rätten föremede, förbindelser; det sednare åter uppfyllande af etti afhandlingen jemväl innefattadt personlig åtaganie, hvilket ej heller kunnat utsäkas förrin slutlig dom fallit i förra rättegången. ov Uti Uslag d. 8 Aug. 1838 utlät ,ig Häradsrälten sålunda: Den upprättade afbandlirgen af d.28 Nov. 1826 innefutade uti 3:e punkten bestämmande ej mindre om vissa förbirgelser för den bland kontrabenterne, som fideikon-.jss-rätten till Broxviks egendom vid föreskrifven lottning dem emellan, komme att tillfalla, än äfern om påföljden, derest samma förbindelser icke sktle fullgöras; och som aftalet om dessa serskilda frgor endast, så vidt det rörde den förra, eller den, vilken handlar om förenämnde förbindelser för fiderommissarien, varit föremål för den genom Kongl. Mas dom den: 15 Juvi 4837 slutligen afgjorde rättegång; å fann Häradsrätten det då fällda domslut icke elerunna afse öfvererenskommelsens giltighet i sednare nu-6a stämda frågan; hvadan elitså Ridderborgs invändning, som skulle sedereroza och Rehbinder getom samma domslut hafva förlorat rätt till talan i deåna sa, ogillades och käromålet till pröfning företogs; dervid Ridderborgs anmärkning, aut tiden för utsökande sf ifrågaställde fordrån redan tilländaldpit, lemnades utan afseende, enär samma fordran icke kunde anses hafva uppiommit förr än sedan svaranden undandragit sig att fullgöra förrberörde förbingelser och öfver derom yppad tvist dömdt blifvit. Dorföre, och emedan det vore upplyst och medgifvet, att Ridderborg, sedan han, genom föreskrifven lottkastning, blifvit innebafvare af fideikommissrätten till Broxviks egendom, icke fullgjort omförmälde iörbindelser, och det om påföljden för en sådan hända!se upprättade stadgande, hvilket Ridderborg sig frivilligt underkastat, icka vore förenadt med något or, som gör dess giltighet beroende af berörde ivbindelses lagligen gällarde kraft, och således icke ler, på sätt Ridderborg förmenat, kunde anses förslet i följd ef det domstut, hvarigenom påståendet Ridderborgs äliggande att fullgöra dessa förbinser, förklarats icka kunna, emot bans bestridande, jallas; fördenskull, och då öfverenskommelsen i förevarande afseende innefattede, å Ridderborgs sida, ett helt och hållet personligt åtagande, olikt det i ;rra rättegången omtvistade eftel, bvarigenom en 3 Fideikommissrätten förenad, under en längre iidöljdfortgående årlig betalvingsskyldighet blifvit bestämd; ty pröfvade Häradsrättern, med bifall till tkäromålet, rättvist ålägga Ridderborg von Block, att cnast och vid äfventyr af utmätning betala till. majoren Cedererona 46,666 Rdr 32 sk. Bo, samt till Rehbinders sterbhusdelägsre gemensamt en lika summa, med 5 procents ränta från stämningsdagen till dess betalning följde. Kapten Ridderborg vädjade till L2gmansrätten och gjorde der ytterligare den invändning, att Götha Hofrätt, uti utslaget öfver forsta lagsökningen, hänvisat Cedererona coca Rehbinders sterbhusdeägare att inom natt och år, vid förlust af talan, å Ridderborg uttaga stämning i de påståenden, hvartill de kunde finna sig befog3de, hvarjemte Ridderborg, mot påståendet, att det fordrade vitet utgjorde ett personligt åtagande, åberopade, att punkten i öfverenskömmelsen ibnefatttade orden: han (fideikommissarien) eller hans rätts innchafvarer. nåde Lagmansrätten, uti dom åf den 43 Juli 1859; oillade Häradsrättens utslag och befriade Ridderborg från krafvet, ensamt på den grund, att Kongl, M:ts en gång gifna dom förklarat, att den åberopade eafhandlingen icke må i rättsväg tillämpas. ! Götha Hofrätt anlitades ochy dömde i denna nya tvist den 44 Sept. 4840. Hofrätten fann; att seedar genomvkraftägande beslut blifvit afgjordt, att kaptenen Ridderborg von Block icke äger någon laglig förbindelse att besörja de i omstämde aftåndling stadgade årliga utbetalningar, hade med detsamma den utsatta påföljden för dessa utbetalningars åsidosatta fullgörande : förfallit, hvadan Ridderborg ock här befriades från all förbindelse. Käranderne upprepade nu sina skäl inför Justitierevisionen, men Ridderborg von Block svarade, att antingen måste hela afhandlingen anses vara pröfvad under förra rättegången, eller ock måste Cedererona och hans medparter anses hafva försutit rättigheten till nu ifrågavarande talan, både i följd af den 40:äriga preskriptionstiden och Götha Hofrätts ofvanomförmälde utslag den 135 Juli 4831 (som ålade dem att stämma inom natt och år.) Käranderno vidhöllo och utvecklade sin distinktion mellan aftalet om de ärliga inbetalningarne af 1000 Rdr, hvilket ansetts ej äga exekutif kraft, då Ridgerborg ej ville godvilligt uppfylla det, och aftalet om ett vite, för det han brast i denna godvillighet; hade han, sade de, inför domstol medgifvit sin betalningsskylaighet. så hade han ock af domstolarna blifvit ålagd att betala, ty detta innefattade icke någon förbuden handling. Tillämpning af den 10:årida preskriptionen nekade de, emedan afhandlingen nästan alltjemt varit under tvist, och mot åberopandet af Hofrättens utsleg anmärkte de, att detta endast angått en då upplupen räntepost, och påsin böjd kunderättigheten till denna vara försufen genom uraktiåtenheten att ej ståmma inom den i utslaget bestämda tid. — Häremot genmäldes af Ridderberg: att om än afhandlingen af 14826 innefattade flera förbindelser, voro dock alla af beskaffenhet att åsyfta egendomens fördelning och sålunda motverka syftemålet 1 fideikommisstadgan. Om vite vore ej taladt i afhandOO LEONE I cFerdinand,, sade hon sorelist. avill ni alltid