Aftonbladet – 14 september 1842, sida 2

i den första domen, så kan man åtminstone komma till den slutsats, att någon orättvisa icke egentligen drabbade den sökta personen, då ban ålad:s att uppfylla en högtidligen ingången förbindelse på ett sätt, när det icke kunde ske på ett annat. Målet förhåller sig på följande sätt: Friberre Rehbinder, n. m. öfverstelöjtnanten. Cedererona och kaptenen Ridderborg voro, enligt afl. kammarberren von Blocks fideikommissförfattning, berättigade att lotta om Broxviks fideikommissegendom. men upprättade i stället den 28 November 1826 en öfvererskommelse, hvari de förbundo sig: 1:o0 att hos Kongl. Mosj:t söka tillåtelse att få dela egendomen; 2:0 att, i händelsa detta afslogs och lottningen således mäste verkställas, den vinzande skulle till hvardera af de öfrigo lottögande inom 3:ne år efter tillträdet betala 16,666 Rdr 32 sk. Bko, såvrida egendomen finge intecknas; 3:0 att derest Kgl. Maj:t ej heller biföll egendomens intecknande, — bvarom den vinnande inom 9 är efter tillträdet skul!e göra ansökning, vid äfventyr att eljest till de öfrige lottägande utsifva 33,333 Rdr 46 sk. Bio, — borde den vinnande till hvsrie a? de öfrige lottögande årligen betala 4000 Rår Bko, hviizen utbetalning skulle fortfara icke allensst under den vinnandes eger lifstid, utap äfven, så vidt af honom berodåc, att em successionen till fideikommisset förvurdna, af hans efterträdare under 50 år från midfestan 48926. Och förezxommer uti denna punkt slutligen följande mening: Fullgör icke fideikommissarien årliga utbetålningen och föreläggandet för sin efterträdare till fideikommisset, enlist dezna punkt, skall kan eller ,hans rättsinnehafvare till hvardera af oss andra ,begge utgifva 46,666 Rdr 32 sk. Bko Ansökningen att få dela egendomen efslogs och lotiningen måste alltså ske; den verkställdes den 31 Januari 14828 och den vinnande Jotten tillföll kaptenen Ridderborg. Korg). Mej:t afslog ock ansökningen cm egendomens intecknande, och kapten Ridderborg borde alltså nu årligen erlägga 1000 Rir till hvardera af sina medkontrahenter, eller ock 5fventyra att blifva dem skyidig eit vite af 46,666 Rör 32 sk. Bko till hvardera. Men kaptenen betalade icke och blef derföre följande året, 4829, lagsökt, allt för de 4000 Rdr, dem han vid vite förbundit sig utgifva. Konurgens Befallningshafvande dömde kapten Rid derborg att betala, men Götha hofrätt förklarade saken tvistig. Imedlertid hade friherre Rehbivder aflidit och hans sterbbusdelögare instämde kapten Ridderborg är 1830 till Östkinds bäradsrätt med påstående, stt han måte åläggas fullgöra den i öfverenskommelsen stedgade årliga utbetalningen af 4000 Rår Bko, och häradsrätten ansåg den före lottningen ingångna öfverenstomme!sen lagligen binfande och ålade derföre Ridderborg att betala alla de summor, sov2 intill utslegsdagen, den 21 December 4833, förfallit, jomte upplupge räntor. Häradsrätten fotade detta beslut på de skäl, att Ridderborg von Block (såsom hen ij egenskap af fideikommissarie numera kallade sig) erkänt öfverenskommelsens riktighet och att de uti 41 och 15 S af fideikommissbrefvet stadgade förbud emot försök till förändring eller inskträfknivg i hvad om egendomen biifvit förordnadt, icke kunde betaga de lika berättigade lottksstande att. såsom fullmyndige, träffa hvilken öfverenskommelse som helst, hvilken icke ledde till rubbning af fideikommissförfattningen. I Saken drogs under ÖOstergöthlands lagmansrätt, och dezna ogillade gerom dom den 21 Mars 1834 häradsrättens utslåg, förklarande att den före lott ningen ingångna cafhandlingen cj kunde i rättsväg tillämpas,, emedan den stred mot fideikommissstiftarens afsigt att en enda person skulle gynnas med egendomens besittning, och att egendoman måtte förköfras: rätten ansår ock afbendlisvgen-sförnärma kommande fideikommissariers rätt. Götha bofräit gillade den 34 Mars 41835 denna Jlagmansrättens dom, och tillade som skäl, att de tre personer, som ingått ifrågavarande öfverenskomMee icke kunnat för densamma påräkna gällande kraft. Gezom dom den 45 Juni 4837 fastställde högsta domstolen hofrättens domslut. Dock yppade sig skiljaktighet vid målets afgörande. Justitieråden Stråle, von Lindecreutz, Nyblxus och grefve Snoilsky yttrade sig för fastställelsen af rättens dom; men justitieråden Themptander, Bredberg och Engelbart gillade häradsrättens beslut. Dermed var den saken slut, och de flesta trodde väl att aldrig Dågot anspråk vidare skulle grundas på en öfverenskommelse, hvilken af alla öfverrätterna blifvit frånsagd all lagligen gällande kraft. Men år 4838 instämdes kapten Ridderborg von Block (som ban numera kallades) återigen till Östkinds häradsrätt af icke blott aflidne Rehbinders sterbhusdelägare, utan ock öfverstelöjtnanten Cedercrone, hvilka nu gemensamt yrkade, att som Ridderborg undandragit sig de uti öfverenskommelsen den 28 November 1826 stadgade årliga utbetalningar af 1000 Rdr, han mitte förklaras skyldig utgifva den för en sådan händelse uti berörde öfverenskommelse bestämda ersättning eller vite 16,666 Rdr 32 sk. Bko till Cedercerona och lika mycket till Rebhbinders sterbhusdelägere. Kapten Ridderborg invände naturligtvis häremoet, att han genom ofvannämnde Kongl. Maj:ts dom blifvit befriad från sjelfva förbindelsen och derföre jemväl från den, för uraktlåtenheten att den fällgöra, bestämda påföljd; också anmärkte han, att mera än 40 år voro förflutna sedan öfverenskommelsen träffades, utan att käranderne under förra rättegånger ERRORS RENSA RARE STREETS SAS SATSER