Aftonbladet – 13 september 1842, sida 2

Ö OH OUR MM nn vidblef ett beslut, som motverkade de öfrigas vilja, visade alltid utgången hennes förstånds öfverlägsenhet. Jag blef spart bekant: med de göromål, som tillhörde rcin befattning och med min nya bonings Iokalförhållanden. Till all lycka för. valtade jag min syssla till baronens fullkomlig: tillfredsställelse; och der mitt eget kunskapsförråd strandade, understöddes jag af Adelaides råd. När helst jag föreslog någon reparation på ett förfallet torn af den åldrigaste delen af slottet, afbröt baronen mig beständigt med dessa ord: Låt det vara som det är så länge. Jag märkte snart, att alla mina argumenter voro otillräckliga att förmå honom till någon förbättring af den ramlande byggnaden. Vid sådana tillfällen erinrade jag mig ofta trädgårds. mästarens berättelse angående det rum, der Adelaides fästman blifvit öfverfallen af någon mystisk, okänd makt. Ingen hade förmått meddelz mig några upplysande detaljer derom. Men vic denna tid fick jag, af en händelse, litet Jjus i saken Det pågående sjuåriga kriget förskaffade os: flitig militärisk inqvartering, Tvänne unga offi cerare voro nu våra gäster, och dessa blefvo si mycket mer välkomna, som de voro bekant: med baronens son och kunde meddela de mes glädjande underrättelser om honom. En afton ander deras dervaro, föll eamtalet På andar Somliga af de närvarande personerne medgåfvo andra förnekade derss tillvaro, hvilket i dylik: diskussioner vanligen brukar vara fallet. Inger hade egentligen någonsin gott något spöke, och alla öfverensstämde i den önskan, att en gång blifva ögonskenligen öfvertygade om dylika öt vernaturliga väsens tillvaro. Den ynpgite af offi cerarne påstod sig slutligen bafva hört omtala: en silfverfru, som visade sig i slottets och frå gade baronen, huruvida hon någonsin visat iör honom. Min nyfikenhet vardt på ögonblicket högeliger uppväckt; men baronen undvek frågan och be rättade i stället en mängd anekdoter om ande syner, som alla upplöste sig i synvillor, förorsa kade, antingen af tillfälligheter, eller framkallad; af fruktan. Baronen, som det tycktes mig, fort