Aftonbladet – 13 september 1842, sida 2

LEGITIMISTERNE I FRANKRIKE OCH DERAS FÖRMÖGENHET Preussiska Statstidningen, och efter dena flere tyska blad, innehöllo härom nigra intressanta uppgifter, hvaraf vi här meddela det hufvudsakligaste oaktadt redan infördt i Svenska Minerva: Mången föreställer sig att den Fransyska adeln blifvit fattig genom revolutionen; men det förhåller sig endast till en viss grad så. Fastän emigranternes egendomar blefvo förklarade för hemfallna till staten, så gick det dock icke så fort att sälja dem. Under skräckregeringen gafs det endast få köpare, och när Napoleon åter införde ordning, befrämjade han emigranternes iterkomst och lät upphöra med försäljningen af deras egendomar. Till och med de emigranter, som icke återvände till Frankrike förr än i sällskap med de allierade, funno nästan alla sina skogar oförsålda, och då under Ludvig XVII deras förluster liqviderades, erhöllo de i skadestånd en Milliard, så att de icke allenast hafva så godt som ingenting förlorat, utan jemväl finna sina gods så stigaa i värde, att de gerna kunna bära förlusten af sin fordna skattefrihet. Frankrikes gamla adliga familjer äro derföre ännu i d2g bland de rikaste i landet, eburuväl en mängd andra stägter blifvit igenom handel! och industri välmående. Marquis dAligre och Marquis du Coudrai draga af sina gods en million francs uti inkomst; Hertigarne af Coigny, P.aslin och dUzes öfver en half million; minga andra hafva mer än 100,000 Preussiska thaler i årlig inkomst af jordegendom, då deremot ganska få industri-idkare kunna, i afseende på förmögenheter, mäta sig med dessa den Fransyska adelns säkra revenuer. Derjemte bör märkas, att sättet att sköta denna stora fastighetsbesittning egnar sig synnerligen till att bereda ett stort inflytande. De Fransyska godsägarne drifva nemligen icke landthusbållning i stort, utan arrendera ut godsen styckade i boudgårdar, ja i de minsta möjliga pareeller. Derföre synes oc bosutenhoton i Frankrike skingrad och jordlepparne mycket splittrade. Men det år allenast på visst sätt förhållandet. Äganderätten till Frankrikes jord är ännu städse på få händer, fastän denna skötes i smi delar. Enligt Neigebaurs handbok för resande i Frankrike, som grundar sig på den af Moreau de Jonnås, direktör för Statistiska bureau i Paris, utgifna statistiken, befinner sig t. ex. hela-departemetet de la N.evre, ett af de obetydligaste, uti 20,000 jordägares händer, husägarne icke inbegripne. Då detta departement -byser nära 300,000 invånare, så inses lätt, huru få de äro, som besitta jord... De rikaste godsägarne uti detta departement äro, af familjerna Chabaunes, Damas, Lamoignon, Bussy-Rabutin, Lepelletier, d,Aulney och Destutt de Tracy. Huru långt åför sådana stora godsägare drifva jordens styckande till utarrendering, kan man bäst se uti departementet Yonne, som endast bar 356,237 invånare; likväl är jorden styckad uti nära tre