Aftonbladet – 13 september 1842, sida 2

nillioner parceller, af hvilka ofta flera tusen tillöra en enda jordägare. Man kan häraf inhemta, hvilken mängd arrenlatorer bero utaf jordägarne, hvilka sednare, gesom contracter uppå 4 till 42 år, förvissa sig om en säker inkomst. Remission äger ej rum; derföre behöfver den störste godsägare i Frankrike endast en räntemöästare, som tager arrendemedlen till uppbörd. Om brukningskostnader, inventarier, missväxt, eller andra tillfälligheter blifver aldrig fråga. Allt sådant rörer endast arrendatorn. Ingå arrendemedlen icke på bestämd dag, så är det Fransyska utsökningsverket så snabbt i sina verkningar, att arrendatorn ser sig irom några få dagar nödgad till afflyttning, utan att jordägaren! någonsin kan förlora, emedan vanligtvis arrendatorns inventarier förslå att betäcka den förfallna arrende-summan; och rom Fransmännen äro mycket ordentliga i penningesaker, så lita de aldrig några stora rester uppkomma. Häraf kan inses, i hvilket beroende arrendatorerne stå till jordägarne; och desse sednare utarfendera helst sin jord uti ytierst små parceller, emedan det afkastar mer. Tusentals arrendatorer komma på detta sätt i det största beroende af en jordägare, för hvilken de måste öfvertaga alia allmänna onera, såsom grundskatt, 0. 8 v. Då nu nära en tredjedel! af all landtegendom i Frankrike tillhör den gamla Fransyska! Adeln, så äger den följaktligen oberäkneliga utvägar att förskaffa sig inflytelse. Derföre just är det förvånande, att denna inlytelse af så få begagnas. Då LarocheJ:quelin kunnat ibland sina arrendatorer hafva så många valmän, att han blifvit vald till Deputerad, så bade säkert detsamma kunnat inträffa med andra ännu rikare gamla familjer. Dessa hafva alltid sörjt derför, att deras förmögenhet blifvit odelad, och om än majoraterne icke blifvit återinörda, så drager alltid hvar familjefader, genom testamentariska förordnanden, derom försorg, att endast den äldste sonen kommer i besittning af den fasta egendomen. På detta sättet kan det förklaras, att dessa gamla familjer förblifvit århundraden igenom rika. En af de äldsta familjerna är Rohan-Montbazon, hvars urkunder räcka tillbaka till år 877. Men denna familj är så missnöjd med den nya sakernas ordning i Frankrike, att den sålt för mer än 24 millioner francs fastigheter i F.ankrike, för att nedsätta sig i Böhmen, hvarest den nu äger vidsträckta besittningar. Ibland de äldsta farailjerna äro likaledes Narbonne, Pelet, öAlais och Melqueil, som kunna uppvisa sin härkomst alltifrån år 940. Montmorencis äro bekanta först sedan år 40928. AA! sådana gamla familjer, somsluta med Rocamadour de Castelnau af år 4376, gifvas ännu omkring 550. Dertill komma de, som ännu sednare blifvit adlade, såsom Asas, Rochelambert, Villeroy, Crillon, Coigny, Broglie, o. fl. a., hvilka äro mindre rika, och bland hvilka finnas icke mindre talrika fiender till revolutionen. Hvaraf kommer det sig nu, att deputeradekammaren icke räknar flera folkombud af denna klass, hvilken har i sitt beroende största delen af valmännen? I Eogland faller de stora godsägarnes inflytelse på Parlamentsvalen genast i ögonen. Hvarföre äger icke samma förhållande rum i Frankrike? Det svar, som på denna fråga nyligen lemnades utaf en ledamot af en sådan emigrantfamilj, gilver åtminstone någon upplysning härom. Hans mening var nemligen: ,att en god arrendator förlorar man icke gerna., Är förhållandet enananda med de mesta, så tyvher m. hära antaga, att den materiella fördelen vunnit försteget framför det politiska tänkesättet.n EE —— 2 ATA