Aftonbladet – 12 september 1842, sida 2

som det into skulle bli stor sockerskörd af hvitbetör ... hör på! är det inte snart slut med denna saken? Jag tycker att det nu kan vara tid skicka allt det här skräpet genast till Saintgermain; det blir lättare och fortare såldt på morgonen, än på aftonen. Under det att mannen talade; såg man den äldsta af de tre fullväxta döttrarne, hvilka omgåfvo sin moder, oroligt fästa sina sköna ögon på vägen, som förde till Paris. Hastigt upplystes hennes vackra ansigte af en glädjestråle. Kejsarinnan såg åt samma sida och blef varse en ung bonde med behagligt utseerde och herkulisk gestalt, som skyndade genom sädesfältet och ängen; det var Lombard, den unga flickans fästman. Han anlände helt andtruten, med en blå lärftspåse i handen, bvilken han kastade för sin blifvande svärmoders fötter. Å Se der. allt, sade han suckande; det är sjuhundradetrettiosju francs i påsen; det är intet myeket, men det är allt hvad jag har. Nu blir det en annan sak, att höra om den här röfvaren nöjer, sig med denna afbetalningen. Jag tar alltid detta så länge, min 80Ssen, sade Grevin och lutade sig för att upptaga påsen; pvi få väl se sedan., . Men i samma ögonblick satte Lombard foten på påsen, fattade Grevin med stark hand i kragen och tvang honom -.att resa sig upp igen. Jag har fört hit detta för at frälsa Richard och hans familj, sade han; Om denna summa endast fördröjer, men ej 2afbjelper hans förstöring, så behåller jag dem och skall nog finna utväg att använda den. i Allt detta tilldrog sig så hastigt, att Josephine ej hunnit taga ordet, men nu vände bon sig till den tröstlösa familjen och sade: mina vänner, Richard är en hederlig karl och god undersåte; i denna dubbla egenskap tager jag honom under mitt beskydd och svarar för alla hans skulder. Tra, la, laly gade Grevin; jag låter inte