Aftonbladet – 8 september 1842, sida 3

Uggla skulle arresteras, men rätten fann sig för närvarande icke böra förordna derom. Undersökningen, som efter justitiekanslerns förordnande bivistades af t. f. landsfiskalen Carlson, fortsattes sedermera vid flere tillfällen, sednast den 49 Februari 1841, men några ytterligare upplysningar, som kunde leda till närmare upptäckt om banemannen, erhö!los icke. Leonard Uggla beträddes väl en och annan gång med olika uppgifter, i några mindre omständigheter, äfvensom det upplystes, att hans financiella ställning var svår, men för öf rigt förekom, utom det ofvannämnda, ingenting märkligt emot honom. Att han, såsom stadsbetjenten Svärd intygat, skiftat färg, då han erhöll uppdrag af kronofogden, att söka alla möjliga upplysningar om tilldragelsen, nekade han helt och hållet. Målet öfverlemnades slutligen, enligt 8 kap. 2 Rättegångsbalken, till Götha hofrätt, hvars advokatfiskal uti embetsmemorial förklarade sig anse ofvannämnde omständigheter, så väl som hvad i öfrigt under ransakningen förekommit, icke innefatta någon emot Ugglas nekande gällande bevisning. Hofrätten meddelade den 48 sist!l. Januari det utslag, att som Leonard W. Uggla enständigt förnekat ifrågavarande brott samt ofvan anmärkte och öfrige under ransakningen förekomne omständigheter icke utgöra laglig bevisning, att han samma brott föröfvat eller deruti varit delaktig, så pröfvade hofrätten rättvist honom från ansvar i målet befria. Märkligt nog har kronans åklagare låtit sig härmed nöja. orre 0 a AA RAR AR