Aftonbladet – 7 september 1842, sida 2

hafva den fristad och de förhåtlanden fridlystasinom hvilka ännu ingen tidningsskrifvare före Skår-amnpresten dristat sig. Kan det icke vara nog att Gud, Konung och allt hvad fäderneslandet har upphöjdt blifvit den offentliga smädelsens byte! skola vi med ikgiltigbet se, att äfven den sisla fläcken, der man ännu kan vara skyddad, den epskilda: familjumgängesoch vänkretsen inkräktas af densamma? Saken gäller sannerligen hvarje läsare lika nära, som hvarje publicist. Tune tua res agitur, paries dum proximus ardet. Det skulle väl blitva den hemskaste stäflniog inom det offentliga, och enskilda lifvet, 2aR gerna kan tänka sig, om en liten pionierkorps af äreförgätna tidningsskrifvare kunde, genom att angripa tredje person, företsga sig att. hindra hvarje fritt offentligt yttrande, bringa hvarje medborgare att darra för de sina, om han emot: deraxg åsigt dristigt utsade: sin öfvertygelse; om de: sålunda med en Robespierris kjernspira kunde styra folkombud och regering, stifta lagar för stat och litteratur, göra sig vill envå!dsberrar inom lifvets område ock inom andens! De publicistiska engreppen, ehuru förhatliga, bafva hittils skett kanske mera af okyntie än med egentlig afsigtlig plan att strypa yttranderätten, det var Almqvist förbebållet stt införa; och det friav Aftonbladet att försvära detta slegs censur, rysvärdare än sjelva kvutpiskans. Får man icke krökodilungen krossad i tid, så blir den snart ett förhärjande vidunder, hvars jerntänder sjelfva skola krossa lifvets ömmäste band.n i När man orbkring en månads tid hvarje dag å ena siden får läsa artiklar hka med den ofvanstående, och det icke i en, utan trevtidninsar i förening, samt å den andra sidan denangifve parten derunder häller sig helt tyst, så torde väl ingen gifvas, som icke till sluts vill slå sig i backen på, att den anfallna tidningens redaktion måtte vara verkliga ekorrektionister:eller pionierers, eller att, i bästa fallet, åtminstone den hbandling, om hvilken det är fråga, ibåtte spnefatta ingenting mindre än ett. groft brott emot alla hederns och anständighetens lagar. Den, som så resonpnerar, torde väl icke egeiitligen så noga veta hvarom frågan är; men att någonting förskräckligt är å färde, att det heligaste bbfvit rånadt, att familjers lugn blifvit stördt, med ett ord, att elt verkligt nidingsverk är besånget, det. tycker man sig ändock icke kunna draga i tvifvelsmål. Imedlertid förekommer vid allt detta em bmständighet, som den stora allmänheten slutligen torde finna nödigt att taga i betraktande, och det desto mer i den mån man märker, att: de allierade försökt att draga uppmärksamheten från densamma, nemwligen hufvudsaken, corpus dålicti, bandlingen sjelf, som gifvit anledningen till alla anklagelserna. Det torde vara bekant, att en sådan corpus delicti utgör en högst vigtig ingrediens i alla kriminalrättegångar, och den kan icke heller skäligen utelemnas i en process inför allmänheten. Således: man vet väl, och bar genom ett par hundrade artiklar blifvit: ölvertysad, att Aftonbladet, eller dess-s.:k. interimschef, begått allt det der fasliga, och himmelskriande, hvarom det är fråga; men månne det icke afven kunde vara artigt att veta, kvad:det egentigen är, som han sagt, eller, med andra ord: hvar står det der nidingsverket i Aftonbladet? Vi kunne, för vår del, icke dölja den öfyertygelsen, : att vi ahse allmänbeten ega den biligaste rätt både att göra och att få svar på en sådan fråga. Vi hafva derföre uppletat den ifråsavarahde artikeln, som var daterad der 46 Juli, och utgjorde föremålet för de bekanta afgifna betygen, och: som genast greps till såsom en anledning att börja stormen mot Aftonbladet. Den lyder ord för ord som följer : Freja för i går har en naturhistorisk framställning om sättet att uppdraga bin, som innehåller många nya, oväntsde och rätt roliga uppgifter. Likväl saknar läsaren ett och annat, som icke i sitt slag skolat vara: mindre på sin plats, nemligen huru sådana bin uppdragas, som tillkommit utom Kupan, uppfödas på visst serskildt-ställe, och ickå eÅ gån söra sig kände somäkta bin, eburu!de tilk later och lynnen : visserligen, om . ock oblott i hemlighet, tillhöra samma .slägte. Dessa bin på sidan; eller bibin, pjuta; sin förkofran ifrån den egentliga kupan, vanligen genom någon 1 tysthet smygande insekt, som spelar rölen af mellanlänk, fråre. och chårite, emellan kupat och dem. Denna mttinskende varelse:är ett icke mindre märkvärdigt fynd i nåturalbistorien, Han är mera geting än bi; han är icke så rik på honung, som icke mera på, enz-annan :besynnerlig matiöre, hvarmed han omgifver hela sin kropp och deraf har färg. Detta ämne liknar nästan erg af mynt. Dennå insektsfigur har derfgenom någonting mycket utmärkande, och skulle hän tillhöra -menniskornas face, så kunde man knappt hålla sig -ifrån:att anse honom för en gammal procentare. Det skall vara fråga. om att gifva detta inom. nåturen nyss upptäckta species ett namn;:, Såsom det på phöjdernar gör mycket gagn (ehuru allt i hemighet) blir säkert nåmnet ganska distinktivt. Detta är nu: den ifrågavarande: corpus delicti, let svåra nidingsverket, sofh innehåller: allt2det nfama, nedriga, förfärliga och mördande för privatlifvet och familjerna, hvarom man allt sederERE