Aftonbladet – 7 september 1842, sida 2

fruntimret, och att denna, mot några fördelaktiga vilkor,. lätteligen: låtit förmå sig att lemn: residensstaden, dit i on följt spåret af sitt förlo. rade barn. Mamseli L. uppträdde, efter sitt till. frisknande, åter med förnyadt bifail, och henne: framsteg, liksom hennes framgång, voro lysande Ungefär tvenne år hade hon så varit prims donna vid teatern, då hon:en gång kalladestil en musikalisk soir på bofvet. Hon föredrog der: några af de svåraste och: briljantaste stycken och skördade det mest odelade bifall af den lysande samlingen af hovet och dip!omatien. Hon blef omringad af de förnäma och öfverhöljd med smickrande loford. En ung, mycket liflig dam (legationsrådet Ludv. vi K...s fru) framträdde till henne, fattade henzes båda händer och tackade henne för den njutning hon skänkt henne, Jag vet icken, sade hon, shvarföre min musikaliske man i dag båller sig i bakgrunden, men han skall ändå lira känna ero, och med dessa ord fattade bon sångerskans arm och förde henne till den aflägsnaste delen af salen, der hennes make en ung, skön man stod tarkfull lutad mot en pelare. Dåhan lyfta upp hufvudet och hans Blick träffade såpgerskans, kände denna sitt blod stelna, hennes besinning försvann och hon föll med ett svagt utrop i sin följeslagerskas armar. Man trodde imedlertid allmönt, att hehnes vanmakt. varit en öljd af hennes ansträngningar. Denna tilldragelse blef endast bekant för få Personer, men man hörde snart allmänt omtalas, sångerskan fallit i en häftig feber. Läkarens konst återkallade henre till. lifs, men till alla .eatervänners stora sorg blef det snart bekant, utt: sångerskan plötsligt och på det bestimdäste örklarat sig icke mer vilja uppträda På teatern. kort derpå hade hon rest ur residenset, man viste icke hvart, och hennes aftfädande från, skåtebanan var lika hemlighetsfullt, som hennes första uppträdande. Man talade om att kon