Aftonbladet – 3 september 1842, sida 3

röd drögt och liknade en gammal rödmålad grind: stolpe. . Ja, skynda er — Försöket — vid tullhuset. Försöket! utropade samme man, som nyss satt sina kamraters skrattmuskler irörelse. Hå jag såg Försöket gå utför strömmen för en half timma sedan.n Ja, det äger sin fulla riktighet, sade en annan; och jag skulle tro, att hon redan lagt i väg ett godt siycke, ty hon var smock full med granna och rara herrar och damer. Mr Percy Noakes låtsade ej höra dessa anmärkningar, utan hoppade ned i båter, som den gamle mannen medelst stötar och krängningar under tiden skjutit fram till bryggan. Sätt ut! ropade Mr Percy Noakes, och nu halkade båten utförs strömmen, med Mr Percy Noakes sittande på en nyss renspolad bänk, under det vid trappan befintlige roddare förklarade sig vilja hålla en ansenlig summa, att han aldrig skulle upphinna tullhuset. Här är hon, min själ och gud!, utropade Percy i sin förtjusning, då de-lade till vid ång: båtens långsida. Håll fastl ropade en af manskapet öfver reingen, och Mr Percy Noakes hoppade ombord. Hoppas ni skall finna allting efter er önskan, sir. Hon ser ovanligt snygg ut denna morgon., Ja Vaserra trin, svarade den öfver all beskrifning förnöjde tillställaren. Däcket spolades klart, sätena snyggades, en bänk framsattes för musiken, en plats på akterdäck afröjdes för dansen , tältstolar uppstaplades i högar och suntältet uppspändes. Mr Percy Noakes rusade ned i kajutan, hvarest sockerbagarens folk