Aftonbladet – 3 september 1842, sida 3

Trenne dågår sednare ankom verkligen Gibbon till Ferney och lät anmäla sig. Fru Denys mottog honom mycket artigt i salongen, men förklarade rent lut, att han icke kunde få träffa Voltaire. Gibbon nedsatte sig helt makligt i en länstol, och svarade med så bög röst, att Voltaire i kammaren I bredvid kunde höra honom: Godt, om jag icke får se honom, skall jag ta mitt qvarter häör. Han bortskickade sin vagn och inrättade sig helt konfortabelt. Natten inbröt, och fru Denys måste nvödtvungen bjuda honom en säng. Imedlertid åt han och drack med damerna äfven följande degen, men Voltaire lät icke se sig. Men, min herre.v sade ändtligen fru Denys, er visit är något lång, ni gör monseigneur missnöjd.s (Voltaire lät kalla sig monseigneur.) Det är mig likgiltigt,) sade Engelsmannen trankilt; jag her uttryckligen kommit hit, för att se bonom, och jeg skall icke afresa, innan jag uppnått mitt syftemål.p . . Hars besök hade varat tvenne dagar, då Voltaire, som under tiden icke velat lemna sin ksmmare, blef otålig och afsände till Gibbon en biljett af följande innehåll: . Don Quixote tog värdshus för slott, men ni tager mitt slott för ett värdshus.s Gibbon svarade omedelbart med en vers: En ce lieu je comptais voir le dieu du genie, Lenteadre, lui parler, et minstruire en tout point: Mais, comme Lucullus, auquel je porte envie, Chez vous on boit, on mange et Fon ne vous voit point.n Dessa rader sände Gibbon till Voltaire och lemnade omedelbart derpå slottet. Under sitt trenne dagars vistande i Ferney hade han imedlertid af tjenstfolket vetat utforska deras herres vanor och egenheter och på dem grundat en ny operationslan. p Ett par veckor derefter reste Gibbon åter till Ferney. Denna gång lemnade han sin vsgn i byn och gick till fots tidigt om morgonen till slottet. Ingen af husets invånare lät se sig; ändtligen mötte han dock en stalldräng. Gibbon visste satt Voltaire egde en liten häst, som han ganska mycket tyckte om. Han bad mannen visa sig detta djur. Hör, min vän,, sade han I stallet till drängen, om ni släpper hästen lös och låter honom springa omkring litet i bokallen, skall ni få bra med drickspengar. . Drängen gick gerna in derpå och Gibbon skyndade ned i alln, för att gömma sig bakom buskarne. Snart kom hästen ut och började trafva upp och ned i al!n. Voltaire var nyss uppstigen, och befenn sig isitr bibliothek, för att läsa de aftonen förut ankomna bref; rummet låg åt parken och då Voltaire hörde bilret öppnade khan fönstret och frågade hvarför man lät bästen springa omkrieg så der. Drängen svaårade att hästen slitit sig lös och Voltaire gick nu ned i nattmössa och nattrock för att bjelpa till att taga hästen. Voltaire var vid denna tid åttatiotvå år gammal, torr och mager, med insjunkna kinder, tandlös med ytterst spetsig haka, i korthet, mer lik en fogelskrämma än en vanlig menniska. Gibbon märkte honom knappt förrän han sprang frem ur sitt gömställe, gick till honom och mönstrade honom från hufvud till fot, framme och bak och derpå slog han tillsammans sina händer och utropade hånfullt: Adjö Voltaire! nu har jag sett dig, du är mian sann inte för vacker! Derpå vände han honom ryggen och aflägsnade sig. Förbittrad öfver att se sig hånad på detta sätt, skyndade Voltaire till sitt bibliotbek tillbaka, lät kalla sin handsekreterare Wogniere och sade till konom: Cours vite apres cet Anglais et demandez lu douze sous, pour avoir vue la böte.n Handsekreteraren upphann Gibbon vid slottsporten och sade: Min herre, Monseigneur fordrar att ni lemnar mig 42 sous för att ni fått se djuret.n Det är rätt, svarade Gibbon, se der 24 för två representationer; jag skall komma igen i morgon.s Voltaires vrede hade imedlertid lagt sig, och han insåg hur löjligt han betedt sig genom att likna sig vid eit djur. Då derföre Wagniere kom tillbaka med Gibbons svar, sade han: Denne satans engelsman är elakare än jag sjelf; han kommer visst att spela mig något fult spratt; jeg måste derföre göra fred med honom. Wegniere, man måste bjuda honom till middag ! Och nu sände han en förbindlig skrifvelse med bjudning till följande dagen, samt lät hemta Gibbon I sin egen vagn til Ferney. Gibbon kom och skickade sig som en gentleman, utan att låtsa om hvad om. händt. Voltaire mottog honom med mycken aktning och oresenterade honom för sällskapet, som han enkom sjudit för Gibbons skull. Under måltiden underhöllo de begge snillena en korsad eld af bon-mots och qvicka infall, och från denna dag voro de goda jänner. Gibbon förnyade flera gånger sitt besök hog len gamle Voltaire och uppehöll sig då vanligtvis re, fyra dagar på Ferney; aldrig omtaltes likväl sceven i alleen. a ENGELSMANNEN I VATIKANEN. (af Nicander.) Vatikenen gick en Eogelsman