Aftonbladet – 1 september 1842, sida 2

— Dagligt Allehanda för i går innehöll en nsänd artikel, som, under rubriken sann aneklot, åter vidrörda det rykte, som dels muntlisen, dels genom tvenne allusioner och förtäckta yerättelser i Svenska Minerva blifvit satt i omopp angående en händelse på Strömparterren Fredags åtta dagar sedan. Det lärer nemlisen händt,, heter det, att sedan Redaktören af ten verkligt friav Tidningen jemte sina M nerviska och Bi-istiska allierade med en skräflande stortalighet under flera veckors tid påstått sig strida mot en annan stor, Tidning endast till skydd och försvar för ppublicitetens heder och moralitet samt således med harm tillbakavisat bvarje insinuation, att kriget väl egentligen gällde tvenne Redaktörer enskildt och personligen, samme ,verkligt frieov Redaktör dock icke ansett sådant hafva gjört tillfyllest för publicitetens heder,, utan för att riktigt retablera denna, företagit sig att på ett offentligt ställe överfalla sin publicistiska motståndare med att g.fva honom en chrachat midt i ansigtet, hvilket vackra och anständiga dåd. sedermera blifvit i den pvisa, allierade Tidningen lofordadt både på vers och prosa. Då ryktet om denna händelse är allmänt, har Ins. trott det äfven vara publicitetens pligt att låta den komma till Allmänhetens kunskap, såsom serdeles karakteristiskt för bedömandet af vissa verkligt frieso konduit och: byfsningsgrad. Utan att kunna annat än instämma i denne: Insändares reflexioner öfver det berättade faktum, tage vi oss likväl friheten hemstäl!a, huruvida icke, innan någonting vidare häröfver: yttras, både försigtigheten och en nödig opartiskhet bjuder, att lemna den nu angifne tidnings-utgifvaren tillfälle att förklara sig, cm någon sådan händelse verkligen tilldragit sig. En slik förklaring är, såsom hvar och en torde finpa, i högsta grad angelägen, och bör vara det framför allt för honom. Har den icke passerat,