Aftonbladet – 1 september 1842, sida 2

mångfaldighet och friare konst, så yttrar sig äfven lifvet i dess omgifning; man stöter har på lera mer solida gestalter, än på andra sidan, man begagnar här aftonen mer för sig sjelf än på bekostnad af andra. Kaffeerna äro fulla, men vid första inträdet i Frascati märker man att det icke är hos Tortoni. Under det en mängd praktfulla ekipager hålla utanför detta, söker blicken förgäfves här efter en enda dylik rikedomens attribut; Frascati tar emot medelklassen till fots, Tortoni noblessen i vagn från förstaden St. Germain. Boulevardsidan af komiska operan ger det efter glans och Jyx sökande ögat mindre näring, än den kungliga Musikaliska akademien. Prakten i butikerna kommer icke i fråga; man promenerar icke om aftonen för att betrakta rikedomen i bodarna. Sedan vi visat tillbaka flerfaldiga tillbud att köpa teaterbiljetter för halfva priset, vände vi oss åt Rue Vivienne, som verkligen synes hafva dragit till sig allt ljuset från de kringliggande gatorna. Viviennegatan förenar på ett värdigt sitt Boulevarden och Palais Royal; men man uppehåller sig bär likväl endast flygtigt; maa ilar till Palais Royal, och man finner der hvad som verkligen inbjuder tiil en promenad: träd och vatten. Här vandrar allt lugnat och stilla fram. Kärlek och hat, om det än aldrig så lidelsefullt ger sig tillkänna uti konversationen, förlorar sig i aftonvindens sus, i fonlänens vattenfall, som utgjuter sig i den illa bassinen i trädgården. Denna vattenrotunda med springbrunnen erbjuder om aftonen ett för;rollande behag. Det gör så godt att här vid stranden se den femhörniga fontänen spela. Den liknar en tårpil, genom hvars qvistar och grenar