Aftonbladet – 31 augusti 1842, sida 2

Tarjel insåg, att vidare bemödanden skulls vara fruktlösa, hänsköt således allting åt tiden och sade blott, att han helt och hållet litade på As. satianis bjerta. Men hvarför plågas du afsorgs na aningar? Kan någon olycka triffa dig vid min sida?, — Vi kunna ej beherrska våra a. ningar, Tarjel; med kraftig vilja kan menniskar göra hvad hon vill af sig, men bjertats röst kan bon icke betvinga. Vepenbröderne tillbragte natten, liksom i sina ungdomsdagar, på en tigerhud; ingen vet hvad de talade med hvarandra, ty furst Tarje, af hvilkens mun jag hört hvad jag här berättat, brukade alltid, då han i sin berättelse kom till detta ställe, utbrista i Så bitter gråt, att han miste sluta. Så snart den uppgående solens skimmer upplyste Kaukasi gyllene spetsar, gingo Tarjel och Assatiani, hållande hvarandra under armen, tysta, på den krokiga vägen utför den klippa, hvarpå Askani var byggdt; till venster kretsace hopar af gamar och korpar öfver bråddjupet på hvars botten mördarnes blodiga lik lågo. O Tarjel! Tarjel! sade Assatiani, i det han rysande vände sig ifrån detta skådespel; om det är sannt, såsom resande berätta, att det gilves länder, der inga våldsgerningar el!er mord begås, der menniskan i lugn förtär sitt bröd och ej behöfver bära Vapen, sig mig, hbvarföre vårt sköna land — ty till och med fremlingarne säga att det är det skönaste på jorden — ständigt strömmar af blod?, — Kanske förbarmar sig Gud också öfver o:sn, sade Tarjel; må, blott vi båda göra hvad som står i vår förmåga att återföra lycka och legn, Vid afskedet tryckte Assatiani länge Tarje!, tigarde, till sitt bröst, och denne ropade, då han kastade sig upp På hösten — om ett par davar fara vi tillsammans til: Modczametn, och hästens hofvar slogo hastiga slag mot den steniga vägen. Då Tarjel nalkades Usurgeti, träffade han der irge Mamia, berättade honom lit, och sedar hen serom honom fått tillfälle att tala med fur stinnan Sophia, lät han kalla Luka Bery, gaf ho som en betydande skänk samt lät genom borom bedja om furstinnans hand. Stor var hans örvåning, då Luka återbragte honom förmyndar