Aftonbladet – 31 augusti 1842, sida 2

för hvilket ändamål han, på sätt 25 förmår, skulle kunna tillhållas vid vite att å den dag, som sockennämnden bestämmer, inställa sig för densamma: en skyldighet, som han måste uppfylla vid äfventyr att genom kronobetjente varda till den utsatta sammankomsten! med tjenlige medel hemtad. Att sådant icke öfverensstämmer med ett fritt, ädelt och i många afseenden serde!es bildadt folks begrepp om personlig fribet och rätt, torde utar anförande af närmare bevis kunna antagas. Visserligen kan detinvändas, att man icke vill lemna åt sockennämnden annan maktutöfning, än den som nu tillkommer kyrkoridet; men det torde böra tagas i betraktande, at: ehuru den kyrkorådet nu tillkommande disciplivärmakt i många afseenden är alltför vidsträckt, är likväl uti kyrkorådet en medlem af ett upplyst, kristeligt och välsinnadt presterskap alltid, såsom ordförande, den ledande principen, hyvsraf också den följd uppkommit, att kyrkoråden i allmänhet och med ganska få undantsg, med hofsamhet och ursktiljning utöfvat den makt, som lagstiftningen åt dem anförtrott; hvilket visserligen icke är att påräkna hos den nya institution, som Rikets Stinder föreslagit under namn af Sockennämnd, bildad af en socxenstämmas pluralitet, som understurdom kan komma att sakna all bildning, och som just derigerom är mindre passande till väktare öfver sedligheten. Det tillhör icke mig att bedöma om och i hvad mån, hvad jag nu i underdånighet anfört, må vara förtjent af E. K. M:s nådiga bifall; men E. K. M. värdes nådigst finna, stt, om de af mig mot de fleste af Rikets Stönder föreslagne stadganden, framställde anmärkningar af E. K. M. anses vara grundade, hela det uppgjorda förslaget till sockenstämmolag bör undergå en total omarbetning. som med afseende på de invecklade ämnen, som den kommer att behandla, torde erfordra mera tid, än det otåliga ropet på reformer, utan afseende på deras lämplighet och användbarhet, måhända torde vilja medgifva.o Den första af Konungens Befallningshafvandes anmärkningar fcster sig vid den 5 , som stadgar, att de invånare i socknen, hvilka ej stå under andras husbondevälde och som erlägga mins: 2 Rdr 24 sk. i bevillning, skola vid sockenstärnma äga rösträtt. Konungens Befallningshafvande framhåller dervid, till allmänhetens och Ks. Mösj:ts förskräckande, en hel bär af phandsågare, ,stampare, glasoch porslinssäljare, hästhandlare, pkrögare, lotsdrängar, lumpsamlare, skärkarlar, strandsittare, fiskare samt resande smideshandlare, hvilka, om de få rösträtt, skola uppsluka den öfriga besutna menigheten. Med all aktning, jal med verklig beundran för Konungens Befallningshafvandes minne och talang att kunna på ett enda stäl:e sammanföra ett så talrikt och ändå blandadt sällskap, måste man först och främst 2nmärka, att det säkerligen icke finnes någon enda landtförssmling i riket, som inom sig hyser ens ett exemplar af alla de här upp nämnda kategorierna: derefter, att det troligen icke finnes en socken bland hundrade, der just sådana skulle kunna erhålla pluralitet, och slutligen att Konungens Befallningshafvande, antingen af glömska eller annan orsak, vid sin anmärkning förbisett eller förbigått, att förslage! förutsätter, det fastighetsegare ensame skola egs rösträttighet angående många angelägenheter, och i allmänhet vid alla sådane, hvilka endast rörs den fasta egendomen o. s. v. Detta är likväl er väsendtlig omstärdighet. Om nu Konungen: Befallningsbafvande blott hade klandrat den gräns förslaget uppdam ellan dessa båda olika arter af mål, 2 hvilken alla som betals bevillning, och dra i hvilken fastighetsegare ensame skola ega rösträtt; eller om han till och med anmärkt att förslaget innehåller alltför litet till bestämmande af denna gräns, (som likväl viss icke går för nära inpå fastighetsegarnes område så hade dervid ingenting varit att erinra; men att helt och hållet, och för alla tillfillen förkasta sjelfva principen af en vidsträcktare rösträtt för församlingarnas invånare, än den nuvarande, det är detsamma som att i allmänhet bemyndiga en klass alt ensam döma i saker, som an: gå andra klassers personer och egendom, sam kunna ålägga dessa klasser pligier utan at de erhålla motsvarande rättigheter eller en: få yttra sig. Vi vete väl, att förhållande äfven nu är sådant, men detta är just en a de felaktigheter, hvilka man velat hafva af bjelpte genom den nya författningen. Tage man i betraktande skilnaden mellan de olik: arterna af ärender, samt den deremot svarande olikheten i rösträtten, hvarom vi här nyss talat så synes det att Konungens befallningshafvande saknat allt verkligt skäl till den farhåga, har söker ingjuta hos Regeringen; och att åter utan allt skäl vilja bibehålla det gamla sådant det är, skulle visserligen icke passa så illa i stycke med reaktionära afsigter: emedan det i sjelfva verket skulle tillintetgöra verkställbarheten af kommun. j