vinnans andra son, Fredrik Axel von Fersen, eller bans manlige bröstarfvingar, på lika sätt, som om äldre brodern och bang descendenter var stadgadt; att, i händelse grefvinnans begge söner genom döden afgingo, utan efterlemnade äkta manlige bröstarfvingar, skulle Steninge gård och gods helt och hållet tillfalla grefvinnans dotter, Anna Sophia von Fersen, men efter hennes död skulie godset afkläda sig all fideikommiss-egenpskap, och såsom annan arfvejord delas efter lag emellan grefvinnans dotters barn och hennes bröders efterlemnade arfvingar af qvinnolinien; äfvensom ameliorationen vid Steninge, med alla der befintlige möbler, ornamenter, husgeråd, afvel och redskap, eller hela der befintlige inventarium, skulle tillfella grefvinnans äldste son, Carl Reinhold, med samma vilkor och förbindelse, gom om godset ver förskrifvet, och fördenskull alltsammans orubbedt efter inventarierne vid gården förblifva och i godt stånd till efterträdaren lemnas; semt uli 2:a punkten: att grefvinnans yngre son, Fredrik Axel von Fersen skulle, efter hennes död, atom lott och byte, bekomma och tillträda Ljungs i Östergöthland belägne gård med alla dess tillhörigheter och underliggande hemman, såsom en fideikommissegendom, på lika sätt och med semma vilkor och förbindelse, som om Steninge gods förmäldt och förordnadt var; men, i fall denne grefvinnans yngro son eller hans manlige bröstarfvingar afledo, skulle denna fideikommissegendom likaledes, utom lott och byte, tillfalla grefvinnans dotter, Anna Sophia von Fersen, i hennes lifstid att allena nyttja, esa och behålla, men sedermera och efter hennes död med samma vilkor tillträdas af grefvinnans sons, Carl Reinhols äldste son; dock att, om någre manlige bröstarfvingar efter bonom icke funnos, Ljungs gård och gods, äfvensom Steringe, skulle, efter dotirens död, enligt lag, delas såsom arfvejord, emellan grefvinnans dotters barn och hennes bröders efterlemna arfvingar af qvinnolinien; så hafva herr statsrådet grefve Löwenhjelm, herr statsrådet grefve Adelsvörd, fru grefvinnan Augusta Löwenbjelm, fru arefvinnan Ebba von Däben, herr öfverste kammarjunkaren baron Adelsvärd, herr öfverste kammarjunkeren grefve Stackelberg, herr hofmarskalken baron Göran Axel Adelsvärd, berr hofmarskalken baron Gustaf Adelsvärd, herr kammarherren baron Rålamb, herr öfversten Blum, herr öfversten Toll, herr öfversten Haij, majoren baron Leijonbjelm, majoren baroa von Knorring, kaptenen baron Hjerta, löjtnanten grefve Barnekow, löjtnanten grefve Wirsen, löjtnanten baron De Geer, länsnotarien baron Hjerta, löjtnanten baron von Höpken och kaptenen Örtendehl, uti en, den 40 December 4839 till Kongl. Hofrätten ingifren skrift, med förmälan, hurusom ofyvanberörde, utaf grefvinnan Eleonora Margaretha von Fersen upprättade testamente hade, efter hennes död, eått i verkställighet sålunda, att begge sönerne erbållit hvar sitt anslagne gods; men att, sedan den äldre af dem, öfverhofjägmästaren grefve Carl Reinhold von Fersen, aflidit utan manlig afkomma, Steninge gård och goes tillfallit hans yngre broder, riksrådet grefve Fredrik Axel von Fersen, i hvilkens hand alltså begge ezendomarne förenats till ett enda fideikommiss, som, efter riksrådets frånfälle, öfvergått till hans tvenne söner och sonsöner, hvar efter annan, samt den yngre af desse sistnämnde, eller sednaste innehafvare af fideikommisset, majoren grefve Hans von Fersen, under loppet af Mars månad nyssberörde år aflidit, utan att efterlemna någon skyldeman, som, enligt förutnämnde förordnande, kunde anses berättigad, att fideikommisset; såsom sådant, emottaga, i anledning af detta förhållande, under bvilket egendomarnes fideikommissnatur borde, enligt stiftelsens bestämda innehåll, anses upphörd, och som framkallat den frågan, hvilken eller hvilka hade rätt till egendomarne, antingen efter allmän lag eller efter den ledning för bedömandet af stiftarinnans vilja, som funnes i testamentet, anhållit om stämning å majoren grefve von Fersens närmaste arftagare, enkefru grefvinnan Lovisa von Fersen, född Piper, samt herr kammarherren grefve Gyldenstolpe, i egenskap af målsman för sin hustru, fru grefvinnan Lovisa Gyldenstolpe, född von Fersen, med påstående, sådant detsamma under skriftvexlingen i saken blifvit nåmare förklaiadt och bestämdt, att all den egendom, fast och lös, som innefattades under och lagligen borde vara förenad med förutnämnde, den 30 December 4747 upprättade fideikommiss-stiftelse, åtte, i öfverensstämmelse med stiftarinnans tydligen tillkännagifna vilja, iör den nu inträffade händelsen af fideikommissnaturens upphörande, dömas, enligt de i 2 kepitlet ärfdabalken stadgade grunder, till laga delning emellan stiftarinnans afkomlingar i rätt nedstigande led, med afkastning och ränta från laga fardag, i öfverensstämmelse med allmänna stadgandet i Kongl. förordningen den 3 April 1810; bvrarjemte, under förbehåll om öppen talan i allt hvsd med saken egde eller kunde få gemenskap, ersättning för rättegångsköstnaden blifvit yrkad; uti hvilket påstående, genom en, den 26 Mars sistförfjutno år till Kongl. Hofrätten icgifsen skrift, herr kammarherren baron Tersmeden, baron Th. Adelsvärd, Baron A. J. Adelsvärd, kaptenen Hacksell, baron Wilhelm Klinckowström, herr gebeimerådet baron Klinckowström, fahnjunkaren baron Klinckowström, underlöjtnunten baron Klinckowström och midehipmannen beron Klinckowström, såsom jemväl i rätt nedstigande led härstammade från stiftarinnan af ifrågavarande fideikommisser, sig förenat, med EESK ANETTE NESSER ERSTA ERSTA 3 277 PNP ANS TS