Aftonbladet – 27 augusti 1842, sida 3

vet år er kärt, — nJag är en kristen,, sade Tarjel; mitt nama är furst Tschehotua och jag år på resa att friköpa min broder från Turkarne., Härvid framtog han ett guldkors med reliker, gom han bar på bröstet, korsade sig och sade på ren Georgiska: pjag svär vid vår herre Jesus och hans aldraheligaste moder, att jag är en kristen och ej har någonting ondt i sinnet: men jag beder dig, att du för Guds skull för oss till Usurgeti Så snart ynglingen såg korset och relikerna, klättrade han vigt ned från trädet, instack sin dolk och sina pistoler i gördeln, hängde bössan öfver axeln och sade: rjag skall göra som min farmoder befallt; kom med mig, Vaglingen, eller snarare gossen, såg Tarjel käckt i ögonen och vinkade efter kort besinning åt dem att följa honom. De gingo genom en ljus skog al kastanier och valnötträd samt varseblefvo, ej långt från det ställe, hvarest Skurdebi förenar sig med Natanebi, några träkojor och derbredvid ett slags litet trätorn på höga stolpar. Då de närmade sig det, skällde en ofantlig hund, som lig utanför porten. yStilla, Megobery, stilla ropade gossen. Vid denna söst framträdde den gamla, och då hon såg, att hennes sonson hade en fremling i sällskap, böriade hon bannas: Beshan, Beshan, för du redan iter en fremling bit?, — yPrisad Vare Jesus Christus!, sade Tarjel. — Och den aldraheligaste jungfru Maria, hans moder,, svarade den gam2.) Nu upprepade Tarjel för henne sin nyss hopspunna berättelse; Men då den gamla hörde hans röst, trädde bon närmare, såg honom skarpt i ansigtet, föll derefter plötsligt på knä, kysste sållen af hans klädning och befallde sin sonson söra detsamma. Batonoschwili, sade den gamla; sjag vet icke hvarför det behagar er att byta Jm namn, men Dsaparidses sligt känner sedan ! ) Detta är det vanliga helsningssättet I Imeretien, Mingrelien och Gurlen.