Aftonbladet – 27 augusti 1842, sida 3

godsegarhe. Saken upptogs på helt annat sätt. Och hvarför? Emedan folk nu för tiden ej längre inbillar sig, att skogens vilda djur omstrålas af et vördnadsbjudande återsken af herrlighetsegarnes privilegier, hvilket, i värsta fall, kunde uppnå sin rätta strålkraft genom tanken på bålet, trähästen, fördrifvande från gården, o. s. v.; emedan hr Mickel ej längre anses hafva fribref på rof, för det han anlegt sin kula i en backe, som tillfälligtvis är utrustad med landtdrottliga beneficier; emedan — kort sagdt — yxan, sedan grenarna äro afhuggna, lagts vid roten af det aristokratiska trädet. Att vinna tid, är dock alltid något: kommt Zeit, kommt Rath,, säger Tysken. Ett etatsråd fann betänklighet vid motionen, emedan den besvärsskrift, hvartill den knöt sig, icke skulle vara antagen a! Herfolges hela sockenföreståndareskap. En grefve vill vara fredsd för chikaner — af hvilka? — af sina landtbönder! En baron vill afvakta ett lagförslag af regeringen. En kammarherre fruktar, att en lag om ersättning för vildhråds förödelser skall leda till — oändliga mutor. År herr kammarherren kanske så lättrogen, att han antager det gref skapernas, friherrskapernas, fideikommissernas landtbönder skulle kunna muta de af herrligheterne sjelfva utnämnde distrikt-domerne? Eller vill han kanske inbilla oss, att landtdrottarne skule fortfara att underhålla en skadlig hop vilddjur, då de måste betala dess underhåll med mutor? Ännu en kammarkherre vill vara pikent, straxt efter det Lehman afvisat den förre, och säger, att en lag om ersättning för vildbråds skador, blott skall göra gagn åt advokaterne; men, då motionen cj kommer från detta stånd, så måste han rösta emot nedsättandet sf en kommitte. Denne kammarherre — säkert i logik ständerförsamlingens Heiberg — är till på köpet amtman. Nu har det väl från Arilds tid varit, och är än i dag, eamtmännens pligt att isynnerhet försvara landtbönderne mot godsegarne; men i ständersalen talar man ju efter siit samvetes öfvertygelsen: hvad under derför, om alla ädia kän slor icke kusna rymmas under den röda rocken? Saken hänsköts imedlertid till behandling af en kommitte, med 45 röster mot 12, och kommittens mejoritet (t. ex. Lekman, Petersen, Sidenius) lofvar 0sg ett godt — kommitebsetänkande., MMM ——LMRMRR RHYMNEY JERNBRUK. Doatta jornbruk, ett af de största i Eogland, ligger på båda sidor cm den lilla strymmen Rhbymney, hvere steniga bädd under sommarn Bära nog uttorkar. Dess byggnader bilda tillsamman en stad, som i vårt land ej skulle anses för liten, och en mängd skorstenar resa sig deröfrver som höga tornspetsar. Der finnas 9 masugnar, de största af 50 fot, de minsta af 45 fots höjd. Sju sådana äro eld i sång och lemna 700 tons jern i veckan, eller per År öfver 217,515 Sv. SK. Två al masugnarze hafva eget blåsverk, men de öfriga ett gemensemt, med ett bufvudrör af mer än 5 fots diameter. Hvarje ugn har tre öppningar för luftens inblåsning, och alls tättorne äro omgifna med strömmande vatten. Messugnarne och rostusnarne äro så lagda till hvarandra och till jernvägen, hvarpå malmen framföres, att malmen från denna väg störtas pårostugnen, och sedan den är rosted, från rostugnens öppning ned i mesugnen; den väg, hvarpå kolen och kalkstenen framföras, ligger ock lika högt med masugnskrsnsen, så att dessa materialier också utan all lyftning eller uppskjutning påsättes. Ugnarne äro fyrkantiga och deres murar vida tjockare än vanligt, så att planet ofvanpå är mycket rymligt; de äro täckta med en särskildt uppmurad och med jerndörrar försedd uppsats. Sterkolen äro af renaste slaget eller en sort sptracit och anvärdas sådane de komma från grufvan. Slaggen uttappas i jernvagnar, som på särskilda jernbanor passera ugnsöppningen. Insn tackjernet puddlas, för att förvandlas till smidbart jorn, undergår det finering, och dertill begagnas 40 finerugnear, hvardera med 6 öppningar för blästern. Man her försökt att puddåla jernet utan att finera det, men utan synnerlig framgång. För puddlingen eller tackjernets förvandling till emidbart jern, har man två särskilda, ofatt stora verk, det ena för fiaare, det andra för gröfre dimensioner, båda med valsverk försedda. Dat största af dem har icte mindre än tre och tjuzo puddlingsugnar. Slsggen utpre:sag ur jernet del -2-1-er-e-— pen ÖPRg ad ekärverk, utan att mean ån net gifva den ena sörten företrädet för den anira. Här tillverkas skenor till jernbanor i stora partier, både för Kontinenten och England. Det förut ill tunnare stänger utvalsade jernet hoplägges i fyrkantiga etackor af 9 fots längd och 7 till 8 tums sidor, och dessa sammsnvällss under grofva valsar, samt erhålla sedermera deres bestämda fofm under ett annat! valsper. En vigtig operstion är skenornas afskärning, ör att erbålla en bestämd längd. Detta, som vira vanliga smeder skulle vilja verkställa genom huggning, verkställes i Rhbymney medelst en cirkelsåg,! som gör Omkring 4000 hvarf i minuten, under det en hög eldqvast uppskjuter från det glödande jernet och stänker gnistorna vidt omkring. För vissa jernvägar är man så noga med likheten i skonornas ängd, att man, för att ej bero af deras olika krympning, måste, sedan ena ändan biifvit afsågad, låta skenan afkylas, derefter rikta henne noga med kammare, och slutligen i serskilda ugsar värma blott en iten del af ena ändan, med den försigtighet att let öfriga hålles kallt, och derpå snabbt afsåga den : uppvärmda ändan. I hvilket fall som helst, måste slutligen filen användas, för att borttaga den s. k. graden, och då man besinnar att en jernbana kan rfordra ända till 4 å 600,000 skenor, inser man ätt att en så rorgfällig bearbetning af hvarje skena ERROR a RN RNE IN BONE NE DNE ETERN NNE SR EN