Aftonbladet – 27 augusti 1842, sida 3

medtager en icke obetydlig kostnad. Ochså kostade noggrant afskurna jernbanskenor, förlidet år wid Rhbymney, 8!, S!, per ton (119 Sv. LT), medan vanligt stångjern kostade blott 6, . Ett tredje puddlingsoch valsverk är under anläggning, och bruket äger dessutom ett serskildt gjuteri, samt en mekanisk verkstad för valsars svarfniog m. m., hvilka verk dock ej förete något ovanligt. Grufvorna, hvarifrån bruket hemtar sina stenkol, ligga helt nära och hafva blott 90 fots djup, och deras öppingar ligga obetydligt högre eller lägre än ugnarnas. En del af jernmalmen, ehuru mindre god sort, brytes tillsamman med kolen, och den öfriga bemtas från likaledes belt nära belägna jerngrufsor. Ingen ångmachin behöfves för kolens och malmens uppfordring, utan detta verkställes af den lilla Rhymneys vatten, hvilket är så sparsamt användt, att det ledes i kärl ef tackjern, hvilka, så scnart de känna sig tillräckligt fyllda, sänka sig och upplyfta kolelier malmkorgarne ur grufvan. Några engelska mil från Rbymney ligger Dowlais jernbruk, hvilket allmänt anses för det största af sila, Det sträcker sig framåt den lilla staden Moerhyr och innesluter den helt och hållet; det bar aderon masugnar. Den som begifver sig derin känner sig snart liksom instängd mellan flammande: mas ignar, höga och ofta ännu glödande slaggberg, vålmande ångmachinsskorstenar, oräkneiiga puddlingsissior, med eldsprutande skorstenar, korsande jernvägar och kolossala blästerregulatorer. Den hoppressade luftens tjut i mascch finer-ugnar, hammarslagens dån, bjulverkens slammer och gnisslande bildar en förskräckande korus för den ängslige främingen, som, insvept i tjocka rökmoln, känner jor len darra under sina fötter och ofta icke vet om van törs gå eller stå, taga tiil köger eler venster, ramåt eller tillbaka. — NV