Aftonbladet – 27 augusti 1842, sida 2

00,000 Rdr och att jag, för att åtkomma ett sådant köpeskillingsbelopp, hvilket gerna må erkännas vara ltför högt, lämnat de öfverdrifna uppgifter om nämnle egendoms beskaffenhet, hvilka sedermera, efter vad nu anses ådagalagdt genom protokollet från det respektiva sällskapet på ångfartyget Gottland, befunnits oriktiga och alltså oärliga; så hade jag gjort mig skyldig till ett bedrägligt förhållande, och hvarje rättänkande menniskas förakt hade blifvit mise välförtjenta lott. Det var en sådan, som Aftonbladet ville bereda mig? Men när nu deremöt Aftonbladets nämnde uppgift är helt och hållet sanningslös, och min här gjorda framställning om verkliga förhållandet icke kan vederläggas — och jag upp: manar härmed offentligen Aftonbladets Redaktion at! försöka en vederläggning, i fall den anser en sådan möjlig; så är ordningen hos mig att göra en slutsats, och den gör jag härmed inför bela allmänheten, förklarande att den som emot bättre vetande skrifver och utsprider en lögn, som förnärmar en annans goda namn och rykte, är en låg och föraktlig varelsa, hvars ära, äfvea i den yttre mening, som det borgerliga samhållet och allmänna lagen antagit kan när som hälst aftlädas, enligt klara innehållat af 60 Kap. 4 och 5 SS Missgerningsbalken, der det stadgas: att den som skrifver och sprider ut psädan smädeskrift, som rörer en eiler fleras heder och ära, goda namn och rykte, vare ärelös och plikte dertill med spö, eller ris, fängelse vid vatten och bröd eller landsflykt, som saken och personerna äro till; göre ock offentlig afbön, och varpde smädeskriften af skarprättaren offentligen uppbränd.n Det är mig eljest lika ofatiligt, buruledes ett hel: och hållet enskildt och lagenligt företag, som, ehvad mer eller mindre vinst det må medföra åt Bolaget, likväl har den allmänna nyttan med sig, att omkring 100 personer der för det närvarande äro födde, kar väcka en sådan smädelust, att, för tillfeedsställandet deraf, all sanning och rättskänsla måste åsidosättas. som det å en annan sida är en sällsam företeelse, att en större samling personer, stadde på en lustresa och med välvilja emottagne på en enskild egendom, företaga sig att upppskatta dess värde, och för att nedsätta detsamma i allmänna opinionen, kungöra sin mening inför allmänheten, Det är både af fu!lkomlig likgiltighet för nyssnämnda omdöme ooh at känsla för det passande, som det icke kan falla mig in, att inför allmänheten ingå i någon den minsts polemik om Gottska Sandöns, en enskilds egendoms större eller mindre värde, eller det mer eller mindre kloka uti förslaget, att der bedrifva en lifligare skogsoch jordbruksrörelse, än hitintills skett; men i förbigående må det tillåtas mig, att framkasta tvänne anmärkningar i afseende på det resande aällskapet, den ena att det fordras en xera än mensklig förmåg?r, för att på omkring 3 timmar, som sällskapet vistades på ön, genomkorsa densamma i als riktningar och taga full kännedom om allt, hvarpå ett så bestämdt omdöme skulle kunna grundas, enär det torde fordras lika många dygn för at tega ful kännedom, i alla riktningar, om en skogbeväxtrymd af omkring 7000 tunnland, och den audra, att det synes vara eti rättmätigt anspråk afallmäsheten, direktionen för ångfartyget Gottland och Sandö bolaget, att erfara namnen på de tvifvelsutan aktningsvärda 40 personer, som utgjorde sällskapet. Når man så käckt och opåkalladt framträder inför all mänheten med batyg uti en enskild sak, som hvar ken rörer allmänheten eller sällskapet, så vore dei fegt att icke våga utsätta sina namn, utan söka skydd emot klandret bakom anonymiteten. Så läng9 den iakttages, skulls men kunna våga, antinger att draga i tvifvelsmål ett så talrikt sällskaps Verkliga tillvaro, eller ock förmoda, att ett sällskap, som så handlar, varit ett rätt kuriöst sällskap. Jag anhåller att denna reklamation måtte med det första få en plats uti Tit. tidning, eller, om det vägras, att sådant måtte härå tecknas. Stockholm d. 23 Aug. 1842: G. Moberg. Eiter hvåd redan uti ingressen blifvit yttradt, vilje vi icke längre uppehålla oss vid den stötande och bögstämda ton, hvari denna reklamation är affattad. Uu en sak äre vi skyldige gifva Hr M. rätt, nemligen deri, att ett misstag blifvit begånget i uppgiften om de 200,000 riksdalerna; men deremot har herr M. gjort sig en tönlös möda med atla de kosklusioner, hvarmedelst han velat bärifrån leda sig till Aftonbladets afsigt att kränka hans goda uawu uch rykte. Det hade nemligen för herr HM. bordt va: ra klart, att då den nämnda summan stod uppgifven i Wisbybladet, så är det den omständigheten som kommit referenten i A. B. att nämnra denna summa. Men i stället att nu utreda bur det rätteligen förhåller sig med den, i Wisbybladet uppgifna och eljest mycket omtalade, afsigten hos Sandö-bolaget att afstå ön, och huruvida just herr Moberg sjelf skulle velat sätta sig emot en sådan afsigt, upptager Hr Moberg ÅA. B:s notis såsom en af oss gjord uppgift, att han skulle gjort staten ett formligt köpeanbud, hvilken uppgift, såsom icke gjord, naturligtvis var lätt att bestrida, och hvarifrån det för herr Moberg var ett mycket kort steg till Missgerningsbalken. Dit kommer herr Moberg genom den förklaring, att han skulle gjort sig skyldig till ett bedrägligt förhållande, derest han velat sälja ön för 200.000 Rdr, samt att A. B. alltså kränkt -hansgoda namn-och rykte, då det,-om Igjg, såsom väl bekanta med byggnaden, till sö