Aftonbladet – 27 augusti 1842, sida 2

Moberg sjelf trådt inom skranket, med -en skrift,: hvilken vi skynda oss att meddela. Den har tvänne sidor, af hvilka den ena hänför sig till reklamantens egenskap af delägare i Gottska Sandön, den andra till hans karakter, såsom f. d. offent!ig person. Med hänseende till den förra, lemna vi åt de 40 synemännen att sjelfva bedöma hur väl herr Moberg vederlagt deras intyg-om:det skamlösa i. Sandö-puffarne, men med hänseende till den sednare, kunna vi ej underlåta att fästa allmänhetens uppmärksamhet på det begrepp om modesti och aktning för offentligheten, som röjer sig hos en af Sv. Biets proteger, f. d. representanten i Westervik, i motsats till de s. k. nationens männ, dem herr Moberg aldrig blifvit misstänkt att tillhöra. Handlanden Moberg förklarar nemligen, att om artikeln haft blott en politisk sida, skulle han be mött den med förakts, men efter han fianer den röra honom personligen, så är icke en gång förklaringen af föraktet tillräckligt, utan han citerar en hel af Missgerningsbalken för att likasom frambålla den mot Aftonbladet och hos allmänheten inprägla hur vådligt det är, om någon dristar -yttra, att herr Moberg i Westorvik skulle vara villig att afstå en ö till högt pris; landsflykt är det aldraminsta, som bör följa på en så förskräcklig supposition. Vi torde, efier att hafva tagit närmare del af handlingarna vid sista riksdag, komma att yttra 0ss något vidare, och skole således nu blott bifoga ett par anmärkningar efter herr Mobergs skrift, hvilken lyder så här: Uti Aftonbladet för d. 27 Juni N:o 444, har Tit. funnit för godt att låta inflyta en artikel, hvaruti det säges, bland annat: patt Gottska Sandön spelade en icke obetydlig roll under sist. Riksdag; ett en af de mest devuerade representanterne vid densamme, Hr Moberg från Westervik, en af ägarne till nämnde ö, hede den patriotismen att vilja afstå den ptill staten för en summa af blott 200,000 Rdr, hvilkena ensågs medföra en verklig uppoffring, i pbetraktande af de stora naturförmåner, hvarmed vår Herre utrustat bemälte ö, och hvilka allt hitintills skulle hafva lezat fördolda, och att hela korrektionsoch deportations-systemet borde, efter vissa representanters tacke, omskapas, till följe af nyssnämnde oegennyltiga utbjudande etc. etc. Om denna artikel bade, i hvad den rörer mig, endast en politisk sida, så skulla jag med tålamod och förakt underkasta mig samma öde, som träffer alla dem, hvilka våga hysa politiska åsigter, skiljaktiga från Aftonbladets, att nemligen till sina personer inför allmänheten smädas; men då ifrågavarande smädelse är af den art, att det uppgifoa förhållandet, om det vore sannt, skulle sätta en fläck på mitt namn och rykte, såsom enskild man, så skule tyst naden innebära en oförlåtlig undfallenhet, hvilken man, efter den vanliga taktiken, förmodligen icke skulle underlåta att vid ett annat tillfälle åbsropa såsom bevis på medgifvande till uppgiften. Jog får då förklara den uppgiften, att jag skulle hafva erbjudit Gottska Sandön till staton, vara en fullkomlig osanning. Vidare är det också, 1 följa deraf, osanning, att summen 200 000 Rär eller någon annan köpesumma varit i fråga, och osanning är det äfven; att jog för sådant ändamål uppgifvit ön, såsom utrustad med större eller mindre naturförmåner. Det är sannt, att, om jag rätt minnes, trenne motioner. vid sistlidne riksmöte väcktes om Gotiska Sandöns intöp och anvärdande såsom deporiationsort. för brottslingar, men till dessa förslag, de måtte hafva: varit kloka eller okloksa, hade jag ickao, hvarken direkte eller indirekte, gifvit ens den sflägsna ste anledning. Den ena af motionärerne är mig Helt och hållet obekant; jag vet mig icke ens någonsin hafva sett honom, och de andra kände jag då ganska obetydligt, och med ingendera af dem har jag någonsin hvarken före eiler vid motionernes afgifvande ens talet om saken, hvilket jag härmed uppmanar dessa herrar att vitsorda, derest det skulle falla Aftonbladet in att vidare sätta denna min uppgift i fråga. Icke nog dermed, att jag icke allenast icke vidtegit något enda steg, för väckande af eller framgång åt ett sådant förslag, uten sökte jag fastmere, då saken förekom till öfverläggring inom Borgareståndet, der den föranledde någon diskussion, att förkorta densamma genom det yttrande — jag erindrar mig prumera icke ordalsgen, men hvaraf hufvudsakliga syftningen var, såsom Borgareståndets protokoller skola utvisa, att man gerna kunde be spara sig vidare strid om förslagets lämplighet, när man icke ens visste om Sandön vore till afsalu. Detta är verkliga och sanna förhållandet, som står i den största möjliga motsats till Aftonbladets upp: gift, hvilken .man icke må vilja öfverskyla eller förblanda dermed, att Sandö bolaget hos Kongl. Msj:t sökts lån af allmänna medel för att förtskynda det för enskilda tillgångar endast småningom möjliga företaget att kolonicera och odla ön. Jag föreställer mig möjligheten, att Aftonbladet, bragt i trångsmål och ingalunda samvetsgrannt om utvägarne att reda sig derutur, skulle: vilja tillgripa denna icke: hithörenade sak, och har derföre på förhand velat förekomma det. Nu kommer jag till slutsatserno i detta mål; de äro ganska enkla och göra sig sjelfva. Hade det varit sannt, såsom Aftonbladet uppgifvit, att jag utbjudit Gottska Sandön åt staten för en summa af (utefter Tzchenizchales strand, för att uppnå den