Aftonbladet – 24 augusti 1842, sida 2

iraskapet har förlorat en bland de skickligaste apprätthåliarne af sin ära — Du känner till en stor del vår stackars Julos äfventyr. Jag örbjelpte honom med ett gammalt puts, som befriade honom från hans passionerade och känslofulia Fanny och öfverlemnade åt honom vårt sköna dygdemönster, hvarom hela Paris talade, den charmanta Julie D Till hennes beröm och vår egen skam måste jag tillstå, att oåktzdt bon bekänt sin kärlek för Jules, förblef hon likväl trogen sin man, och det är först efter dennes död, vår gemensamma vän, som hade des dårskapen att alltjerst vara kär, begick ytterli2are den att gifta sig med henne. Det var en skolgosseeller en skrifvaremanöver, men icke en mästerkupp, som det i början lofvade blifva. — Det var, med ett ord, något att skratta sig till döds åt. Våra begge dufvor flögo nu till Provence och fördjupade sig i något hål, som man kallar staden Hydres, tror jag, och der jag, på mitt hedersord, icke ens in effigie ville vara. — Der blef det ett förtjusande herdespel. Der läspade de känsla och förtjusning, lemnade ingen af sina bekant2 någon underrättelse om sin stolta och naiva existens, lefde som verkliga Tyrcis bland oranger, citroner, morgonrodnad och solnedgång, skagar och bäckar, källor och bersåer, ruiner och nya hus, endast af mjölk och honung, Tistande sina namn i trädens bark. Helt och hållet Or;lando furiozo. j . I korthet taladt: af en slump lärde Julie känna en ung döende, som kommit dit, för att lita jorda sig under några sycomo:er; och som denzs bekantskep tycktes inlägga ny possi i det äl skande parets lif, kom den urga frun på det infellet ait presentera sin man för den — sjuk2, hvilken i honom igentände en älskarg, den hon länge troit befinna sig sex fot under jorder; bon hoppade nu om hans hals med frenesi, föll i en dåning och dog sen flux på stället.