Aftonbladet – 24 augusti 1842, sida 2

OM SANN OCH FALSK ARISTOKRATI. När det är frågan om att gifva förebråelser åt den nya tiden, och dess tänkesätt, anför man tiil bevis ofta de orimligaste piståenden, med försäkran, att de skola utgöra denna tids mening, samt bafva blifvit yttrade af personer, som man behagar anse för tidehvarfvets abanerförare,. Det går i sjelfva verket ganska lätt att piska en djefvul, som man målat upp åt sig sjelf på sin egen vägg. Lika beqvämt är det att vederlägga eller illa utskrika sattser, som man sjelf uppfunnit. Mer den svårigheten återstår likväl, att på något förouftigt sätt bevisa eller åtminstone göra troligt, att de motståndare, man härigenom vill bekämpa, verkligen hyst och utlärt, hvad man om dem föregifver. Vi skola denna ging fästa oss vid ett af de talrika exemplen på absolutisternes mala fides. Hvad är vanligare, än att höra ultraismens partigingare påstå om den nya tidens läror, det de skola vilja göra en Jemnlikhet gällande, som motsäges af naturen och menniskornas egen individualitet, hvilken i hvarje subjekt framställer en olika karaktec? Hvad är vanligare, än att till försvar för aristokrati och privilegier af alla slag anföra den i sig sjelf alldeles riktiga sattsen, att, enär icke alla menniskor till karakteren äro lika, måste någre utgöra de bättre, och dessa böra utom all tvifvel vara de herrskande isambället ? . Vi bedja våra låsare fästa en särdeles uppmärksamhet vid sjelfva utgångspunkten för detta tänkesätt, emedan derpå hela striden om privilegierad kast grundar sig, antingen frågan rör verldslig eller andlig 2ristokrati. Vi säga då: en tid, som vill grunda samhällsrättigheterna på personlighetsprincipen — icke fattad såsom egoism, men som individualism — kan omöjligen neka hvarken: 4:o den personliga olikhet, som af naturen och i sjelfva verket finnes emellan menniskor, till karakterer, till måttet af kunskaper eiler okunnighet, välvilja eller elak vilja, skicklighet och förmåga i embetens och tjensters bestridande eller tvertom; ej heller kan denna tid neka: 2:o att de Bästa (de genom sina verkliga egenskaper, sin karakters sannskyldiga mått af kunskaper, välvilja eller skicklighet, utmärktaste) böra utgöra samhällets ledare. Frågan är nu: hvad menar man med ordet Aristokrati? Denna vokabel är grekisk, och betyder, öfversatt efter orden: De Bästes Välde. Den nya tiden hyllar således detsamma som förnuftet i alla tider hyllat, nemligen aristokrati, i den meningen, att den utgör de till sin karakersbeskaffenhet verkligen Bästes makt i staten Mver de till kunskaper, vilja och skicklighet sämre. Men nu är det som vi fråga: förstår väl konservatismen, ultraismen och absolutismen termen Aristokrati på detta sätt? — NEJ. a le a RR RA RNA RENARE RNA AN RR Sn RR RR AR RR