Aftonbladet – 24 augusti 1842, sida 2

Hela hans utseende bar prägeln af årslånga lidanden. Jag skall låta honom sjelf berätta kärnan a sin historia. Jag lemnade London 41822), sade han, sågor: kajutvakt på skonaren Stadtcomb:n. Vår besätt ning var 13 men stark och vår destination ön Melville vid norra kusten ef Nya Holland. Sodan vi här lossat vår last, seglade vi till ön Timor Leut för att handla buffeloxar. Infödingarns kommu till oss på fartyget, åto med 0ss och medförde såsom fredstecken frukter och vildt. Keptenen uppgjorde handeln med dem, och bufflarne skulle följande dog inlastas. Kaptenen gick tidigt i land. Iblard det manskap, som åtföljde honom, var äfven min broder. Blott jog, en annan ung gosse, kocken och ez matros qvarstannade ombord. Men knappt hade kaptenen och hans följeslagare stigit i land, förrän vi sågo vildarne rusa fram ur en skogsdunge, bemäktiga sig båtarne samt omringa kaptenen och bans folk. Det dröjde ej länge, förrän aila de våra voro ibjelslagna. Nu kommo vildarne i stor mängd ombord på vår skonare. Matrosen och kocken bådo om förbarmande; men det hjelpte icke. Vildarne afhöggo deras hufvuden och kastade kropparne i hafvet. Jag och den andre gossen hade imeålertid klättrat upp i masten; men då vildarne sköto efter oss med pilar, måsta vi stiga ned. De aftogo oss då allting, tills vi voro alldeles nakna, kestade oss i en kanot och förde 053 till strandoa, der do ime:-lertid äfven afhuggit de våras hufvuden, och vimiste klifva öfver de stympade liken. De plundrade sedermera skeppet helt och hället och uppbränis det slutligen. Den andre gossen öfverlefde blot: i tre eller fyra månader de misshandlingar 038 veder. foros. I sexton år qvarnölls j:g i fångenskapen, måste fälla trid, hugza ved, bära vattsa och blot två gånger svårt sårad samt ofta slagen, så att jaz blödde. Så snart ett fartyg syntes, bundo de mis till händer och fötter samt inneslöto mig i en mör: håla. Det har gjort mig till en sådan krympling, som jag nu är. Himlen vete huru det blifvit be kant i Sidney, att en engelsman fsnns på Timor Laut; kapten Watson hade hört det der, och jag har honom att tacka för min räddning. Så snart han lsgt sitt fartyg för ankar, beväpnade han sitt folk och lät vildarne komma ombord blott med en