Aftonbladet – 23 augusti 1842, sida 2

Tjugusju trappsteg, belagda med silfverduk, leda upp till sarkofegen. Framför densamma stå trenne piedestaler. På den medlersta hvilar en kunglig krona, omlindad med sorgflor, och bakom densamma urnan, som innehåller prinsens hjerta, betäckt med violett kläde, öfversådt med silfverstjernor. På piedestalerre till höger och venster ses prinsens dekorationer och det svärd, han bar i Afrika, hvilket han äfvenledes bar den 43 Juli. Den ena af de 3:ne stjernorna på fästet var nästan utplånad genom faliet. Den öfre delen och sidorna af koret äro dekorerade på samma sätt som skeppet. En briljant mosaik ses öfver hög-altaret. Kring katafalken brunno 500 ljus och 20 trefötter, från hvilka uppstego lågor. Sedd på afstånd i kyrkans mörker gaf silfversarkofagen, från spetsen af detta eldberg, ett dystert ljus, brutet af den ofvanföre hängande himmelens mörka färg. Resten af kyrkan upplystes af 40 lystrer, 200 lampor, 490 kandelabrer, 30 kyrkoljusstakar, 1800 stora vaxljus och oräkneliga andra ljus. Hela koret tycktes stå i låga. Hvarje prest bar ett vaxljus i handen. Klockan half 414 började kyrkan att fyllas af äskådare. På den förnämsta läktaren sågos drottningens och prinsessornas hofdamer, jemte ministrarnves fruar. På de nedersta trappstegen af katafalken, till höger och venster, intogos platserne af: kassations-domstolen med dess president Hr Portalis i spetsen; räknekammaren, anförd af Hr Barthe; kungliga domstolen med dess president Hr Segnier; kungliga rådet för allmänna undervisningen ; Fransyska institutet, anfördt af författaren till Notre-Dame de Paris (Victor Hugo); prefekten öfver Seine-departementet, domrarne, advokaterne, de kungliga kollegierna, de protestantiska och israelitiska konsistorierna; national-gardet, representeradt af dess officerare; armåen, representerad af en talrik deputstion cfficerare af alla grader. I midten af skeppet voro bänkar placerade för de adjutanter, officerare m. fl., som tillhörde hofvet. Framför katafelken voro anbragta fyra säten för prinsarne, Till höger om dessa säten sutto konseljpresidonten och ministrarne, till venster marskalkarne i stor uniform. Kronprinsens adjutanter och erdonnans-officerare voro placerado emellan katafalken och koret. Vid katafalkens fyra hörn stodo fyra öfvexstar med dragna svärd. Till höger sågos pärerne, ambassadörerne, ministrarne och charges daffaires från främmande makter, med Österrikiske ambassadören, grefve Appony i spetsen. Bland diplomatiska korpsen anmärkte man Lord Clanricarde, som enkom begifvit sig hit från London, för att bivista begrafningen efter hertigen af Orleans, hvilken hedrade honom med sin vänskep. Till venster sågs deputerade-kammaren, anförd af ålders-presidenten Lafitte. I koret hade erkebiskopen i Paris och presterskapet från alla bufvudstadens församlingar tagit plats. Åsynen af denna talrika församling var i högsta grad imposant. Alla karlar voro antingen i uniformer eller i sorgdrägt, fruntimren i djup sorgklädnad. En artillerisalva ur de bakom kyrkan uppställda kanoner, besvarad från invalid-hotelets, förkunnade prinsarnes ankomst. Klockan slog 44. Den djupaste tystnad efterträdde kanondundret. Erkebiskopen, företrädd af en andlig, som bar det stora korset, och åtföljd af presterskapet, begaf sig till stora ingången, för att mottaga konungens söner. Vid deras inträde i kyrkan reste sig hela församlingen. Deras konpgl. högheter buro långa sorgemantlar öfver sina uniformer och dekorationer, och begåfvo sig till de för dem bestämda platser. Hertigen af Nemours och prinsen af Joinvi!le intogo de medlersta platserna, hertigarne af Aumale och Montpensier de till höger och venster om dem. Konungens adjutanter togo plats bakom prinsarne. Så snart desse sednare satt sig, hörjade gudstjensten. Själamessan sjöngs af full kor, i hvilken hela presterskapet instämde. Då hostian höjdes, lossades en kanon och rördes trumman, för att förkunna det för folket utanföre. En annan artillerigzalvh och klockringning förkunnade absolutionen, hvilken lästes af 4 biskopar, som stigit uppför trapporna till katafalken. Sedan de slutat, upprepade erkebiskopen samma ceremoni. Han bar en lysande mantel, broderad med silfver. Sedan han läst absolutionen, nedsteg ban till hälften af trapp-uppgången, och presenterade der vigvattnet för prinsarne, hvilka den ene efter den ardre uppträdde till likkistan, och bestänkte den dermed. Samma ceremoni förrättades sedermera af marskalk Soult, såsom president i konsoljen, af kanslern Pasquier å pärskammarens vägnar, af Hr Lafitte å deputerade-kammarens, samt af erefve Appony såsom den äldste af de främmande ambassadörerne. Detta var utan tvifvel den mest rörande scenen af hela ceremonien, och gjorde ett djupt intryck på alla de närvarande. Det var omöjligt, att utan djup rörelse se de unge prinsarne, bleka och nedtryckta af sorg, långsamt stiga utför katafelkens trappsteg, efter att hafva tagit def sista farvälet af honom som knappt 14 dagar förut, full af )if och förboppningar, ansågs säker att en gång regera öfver denna stora nation. Tankan förflyttade sig äfven till de frånvarande sörjande, och inbillningskraften målade sig gruppens på Neuilly smärta, då de knäböjde i förböner för honom, som de förlorat. Det var ett sorgligt ögonblick, som efterlemnade ett djupt och dystert intryck. Efter ceremoniens slut lemnade prinsarne genast kyrkan, äfvensom hela den öfriga församlingen. Gudstjensten räckte i 2 timmar, 20 minuter, och man kan göra sig en föreställning om hvilken mängd personer voro närvarande, då vi nämna att det erfordrade omkring ?, timma, innan kyrkan hann blifva tom. Ingen olyckshändelse störde ceremonien, TT 6 rr rr rr nga rr, rr Dn ser min kära Louis. att den satans Stl