Aftonbladet – 19 augusti 1842, sida 3

— Svenska Biet för i Onsdags innehåller e Janmärkning vid en af de korrespondensartiklar .Jsom Aftonbladets förläggare under sin vistelse Paris bemsändt, och Biet yttrar dervid, att i bland annat i AZ 466 stått att läsa, att qvar lefvan af Fourierister, St. Simonister och Com Imunrister, hvilka sökt åstadkomma gemensambe Ii egendom, vore helt och hållet förvisad ti krogarna. Författaren i Biet yttrar i anlednin häraf sin förundran öfver inkonseqvensen melia: detta yttrande och Aftonbladsredaktionens hand lingssätt, hvilken samtidigt låter uti Aftonbladet spalter ljuda deklamationer emot familjen, ägande rättsbegreppen och de proprietära klasserna, uta äkta Simonistiskt och Communistiskt skrot och korn. Denna förebråelse, likasom den andra lika van: liga att Aftonbladet sträfvar för anarkien och för ordat en liten tids anarkin, m. m., skulle nöd: vändigt leda tankan derpå, att redaktörerne Svenska Biet icke äro till för annat, än att mo bättre vetande kalumniera och beljuga Aftonbladet, om man icke annars visste hvilka grufligt respektabla och oomkullrunkeliga personei BRerrar Beskow, Angeldorff, Johanson m. fl. äro. med afseende på deras höga aktning för sanningen. Nu deremot måste. man endast anse, att de förföljas af ett oblidkeligt öde att nästan icke en enda gång kunna citera annat än lögnaktigt. Så står det t. ex. äfven i JE 4166 icke, såsom Biet citerat, om alla de ifrågavarande sekterno, att de äro förvisade till krogarna, utan endast om den sista af dem, nemligen Communisterna; men äfven en så enkel och kort period har ej kunnat rätt afskrifvas. Saken är för öfrigt här visst af ingen betydenhet; ty det! är ganska sannt, så mycket som den ifrägavarande korrespondenten kunnat uppfatta, att äfven de Simonistiska och Fourieristiska teorierna bafva j Frankrike öfverlefvat sig sjelfva, och vi nämna således här Biets misstag endast såsom bekräftelse på det der oblidkeliga ödet. Svårare synes det deremot att förklara, huru Biet kan förebrå Aftonbladet att dela dessa sekters teorier, då Arftonbladet tvertom alltid och från första början behandlat dem såsom visionära och omöjliga i hvarje ordnadt samhälle. Likadant är förhållandet i afseende på anarkien. Hvilken är det väl, som predikat emot anarkien, om icke just Aftonbladet, som ständigt yrkat att man måtte göra något för att få de chaotiska förhållanderna och de inbördes striderna i våra mnöringar att upphöra genom en tidsenligt ordnad lagstiftning derutinnan? Hvilken har mera lifligt än Aftonbladet förordat mo:satsen af anarki i politiskt afseende och yrkat på en stark regering, stark genom dugliga och kunniga embetschefers tillsättande, rättvisa i befordringar och styrelsens hvilande på folkets förtroende. Men det måste naturligtvis, för dem, som icke kunna möta med skäl i sak emot Arftopbladet, blifva en nödvändighet att vanställa hvad detta blad yttrat, för att på de sålunda sjeifskapade premisserna få bygga de slutsatser man önskar, till allmänhetens uppskrämande emot att 7 JNA