Aftonbladet – 19 augusti 1842, sida 3

den tröst, att jag gjort större insteg i edert hjerta, än ni sjelf velat tillstå. Jag var nära att förlora förståndet den dag jag emottog denna pant af ert intresse. Hvil ken fröjd! Att vara älskad af er, att veta detta, 0, själen och sinnet uppfyllas af denna tanke: är det icke att finna paradiset på jorden; är de! icke att känna försmaken af himmelens alla saligheter? O hvad jag älskar denna dygd, som beslöjar sig, för att icke visa sin svaga sida annat än genom de mest förtjusande illusioners prisma! Min ringa modesti skulle synas er bizarr, ty jag upplågar till entusiasm för några stränga rader, som ni kastat till mig, under de ni utan tvifvel tror er hafva nedslagit mig, tro: er se mig kröka under er fot och bedyra, att jag för framtiden skall inskränka mig inom vördnadens trångaste gränser! — Ni skall utan tvifvel finna er sårad af mitt bref; kanhända skall ni, att börja med, icke genromläsa det helt och hållet, men ni skall tänka på mig och begripa en passion, som skall förtära mitt lif om ni bibehåller denna köld, som anstår er så illa. — Jag väntar — jag vågar tillstå det — eit svar, som ännu tydligare skall afslöja er för mina tankar. — Om, såsom jag är försäkrad, ni har någon känsla för mig, sök då att trösta mig, ty ni har ledtråden till mitt öde i er hand. (Forts.) JULEs. NR re — Eit litet vidunder til häst har nyligen an