Aftonbladet – 19 augusti 1842, sida 3

speltermin, så är detta ett ytterligare bevi att Hans Maj:t iklädt sig förbindelsen att sista hand garantera det pekuniära uppfylland af dessa kontrakter. Finner Hans Maj:t theater icke så förvaltad, att inkomsterna svara mot u gifterna, så är det äfven hans ensak, att efte eget godtfinnande förändra reglemente och d rektion, Allt bekräftar således, att ingen anna har något att säga eller besluta deröfver. Vi äre icke af lika tanka med en och annar som ansett theatern, såsom allmän eller kungli inrättning, nu helt och hållet böra upplösas, eme dan vi alltid trott, att för många menniskor välfärd är deruti invecklad, för att, under nu varande förhållanden, kunna öfverlemnas endas åt den enskilda spekulationen eller underbål! sig helt och hållet sjelf, om den skall hafva de omfattning, som tillhör en större hufvudstads theater. Vi hafva också alltid endast ifrat emot der kungliga inrättningens monopolium, hvars rätts vidrighet vederbörande sjelfve jemväl slutlige hafva insett och medgifvit. Det skulle då var eget, om, med det ej obetydliga anslaget åt 4: hufvudtiteln, medel ej skulle finnas att uppe hålla en inrättning, som öfverallt anses såson ett slags nödvändig beståndsdel i hofvens oci hufvudstädernas glans och ett institut för ei gren af den estetiska bildningen. Men hbhuri skall det nu gå, om theaterkassan fortfarand skall befinna sig i ett trångmål, som måste slut ligen afskräcka talangerna från kontrakters in sående? Och hvad skall det blifva af, om t. ex de skådespelare, hvilka sålunda få vänta på sin: öner, vägra att uppträda vidare, innan de utbe. commit dem? Rent A ä så or NN