Aftonbladet – 18 augusti 1842, sida 2

böra fästa uppmärksamhet å fördelarne af meranämnde seglationsrätts upphörande, hvarvid likväl den försigtighet syntes böra iakttagas, att beslutet derom så tidigt kungöres, att Skärgårdsallmogen må derefter blifva i tillfälle att innan detsamma träder i verkställigbet bygga och utrusta de för fragtfartens bestridande erforderlige fartyg. Kollegium bar jemväl erbållit Eders Kongl. Maj:ts Nådiga befallning att, efter General Tullstyre!sens hörande, utlåta sig öfver en utaf flere af Stockholms betydligare handelshus och åtskillige Sågverksegare i Norra delen al Riket till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet ingifven skrift, deruti de, jemte underdånig framställning af det merliga inflytande å hufvudstadens handel med skogsprodukter och jern, som vore att befara i händelss, i enlighet med Kollegii på nådig befallning utfärdade Kuzgörelse af d. 23 Maj 1839, rättighet att befrakta Finska och Åländska fartyg för transport af trävaror och tjära från Norrbottens, Westerbottens och Westernorrlands Län icke vidare finge äga rum, och till bestyrkande hvaraf sökanderne bland annat anfört, att sistlidne år endast för Stockholm blifvit vid inrikes varutransporten begagnade Finska och ÅAländska fartyg af sammanräknade 3,120 läster och Svenska af 5, 543 läster; att oaktadt varuhanden på Stockholm i sednare åren varit snarare minskad än ökad, förlägenhet och stagnation i denna rörelse ofta yppats i följd af brist på erforderliga fartyg, och att denna förlägenhet skulle i ännu större och mera skadande grad inträda, om nu innan de af Eders Kongl. Maj:t i Nåder åsyftade verkningar al 4839 års kungörelse hunnit att behörigen utveckla s:g, hela trä-, Varuoch tjurubandeln från Rikets norra orter gjordes beroende af ett slags monopolium för roslagsfartygen, som, högst otillräckliga förut, skulle ännu mera blifva det genom uteslutande af de fartyg af mera än 3,000 lästers drägfighet från Finland och Åland, som visat sig.så väl behöflige, i underdånighet anhållit, att, då således utur både rättvisans och ekonomisk synpunkt tiden ännu icke är inne till den i sin syftning vä!görande, ehuru i följd af omständigheternes tvång ännu icke mogna förändring, som är påbuden genom Koil!egii ofvan åberopade Kungörelse, densamma måtte i nåder inställas till dess Eders Kongl. Maj:t behagar annorlunda förordna. Gencraltullstyrelsen har i efgifvet underdånigt utlåtande andragit, att, efter hvad Eders Kongl. Maj.t Nåcdiga bref af den 24 April1839 utvisar, Kommerskollegium, som föreslagit den ifrågavarande författningen, derfötinnan i ämnet inhemtat yttranden från Grosshandelssocieteten i Stockholm samt Eders Kongl. Majt:s befallningsh. i de norra länen och tillika från tullverket erhållit uppgifter angående de åren 1828, 1832 och 1836 på frakt emellan Norrländska hamnar och Stockholm begagnade Finska och Åfändska fartyg m. m. samt att af dessa handlingar kollegium funnit det fullkomligen ådagalagdt, atträttigheten att för transport af trävaror och tjära från de norra länen begagna Finska och Åländska fartyg då ännu icke utan men för dervid intresserade vigtiga Svenska näringar kunde upphöra; att vid bestämmande af en kortare tid, hvarefter tillåtelsen för Finska och Åländska fartyg att deltaga i fraktfarten Svenska hamnar emellan borde upphöra, en uppmuntran till befrämjande af vårt eget lands skeppsbyggeri och sjöfartsindustri uppenbarligen afsågs; att någon verkan af det nådiga stadgandet i sådan syftning dock, på sätt sökanderne förmält, hittills icke kunnat utveckla sig, hvilket jemväl General-tullstyrelsen funnit bestyrkt af en utaf samma styrelse vid dess underdåniga utlåtande bi!azd, af Stockholms Tullkammare för Finska och inrikes varu-trafiken på grund af dess journaler lemnad uppgift å från Norrland med trävaror hitkomne Finska fartyg under åren 1837—1841, som för de sistförflutna trenne åren icke visar något märkligt afiegande af behofvet att för sådan fart anlita Finska fartyg, och att vid sådant förhållande och på de flere vigtiga skäl, som den underdåniga ansökningen upptager, General-tullstyrelsen ansåge sig böra underdånigst hemställa, om icke den enligt Kollegii åberopade kungörelse till 4841 års slut medgifna tillåtelsen att för transport af trävaror och tjära från Norrbottens, Westerbottens och Westernorrlands, län till andra inrikes orter begagna Finska och Åländska fartyg, må, under dervid föreskrifne vilkor, än vidare få Tfortfara åtminstone i 3:ne år, eller den tid, hvarunder, jemlikt 1838 års handelstraktat med Ryssland, Finska handeln och sjöfarten i Sverige för öfrigt tillgodonjuta vissa serskilda förmåner, hvaremot någon giltig anledning till återupplifvande af rättigheten för berörde fremmande fartyg, att vid sådan fraktfart jemväl föra andra varor, än de ofvannämnde, icke syntes vara förhanden. För egen del får Kolleginm i underdånighet anmäla, att genom E. K. M:ts nådiga bref d. 2 Sept. 1818 blef, uppå vissa bruksoch sågverks-egares I norra länen gjorda underdåniga ansökning, i nåder medgifvet, att till samma års slut Finska och Åländska skutor finge, med samma friheter som förut ägt rum, begagnas till varors transporterande inrikes orter emellan, men förbjöds deremot all inrikes fraktfart med Finska och Åländska fartyg af hvad beskaffenhet som helst från och med början af år 1819, vid påföljd, såsom orden lyda, att alla de Svenska varor, som på Finska och Åländska fartyg transporteras, böra såsom Finska anses och förtullas; att då sedermera, med anledning -af en utaf båtägarne i Vätö socken gjord underdinig ansökan om förbud för Finnar och Ålänningar att med sina fartyg gå för frakt emellan Svenska hamnar, en undersökning blef verkställd, hvarigenom utreddes, att de inrikes emellan erforderliga befraktningar ej allestädes kunde med egna fartyg besörjas, täcktes E. K. M:t un