Aftonbladet – 18 augusti 1842, sida 2

ting; var det verlden? Var det hennes kloster? Främlingen, insvept uti. en stor mantel, gick bredvid henne; hans utseende var lugnat och hans blickar fästade på jorden. Nu gingo de förbi en landtlig boning, omsluten af träd, buskar och blomster. De, som bodde här, tycktes höra till den fattigare klassen af menniskor, så mycket man af det yttre kunde sluta. Främlingen visade Juliette en ung mor, omgifven af sina barn och sysselsatt att framställa deras aftonmåltid. En stark, välbildad man tycktes glömma dagens arbeten och mödor, då hans barn smekande joilrade vid hans knän, och den lycks liga modren betraktade leende denna glada syn. Afven Juliette skådade den förundrad och rörd. Är ej detta intagande? sade främlingen; Åck! jols svarade hon med en lätt suck. Nå väl! detta är hvad man i den förderfvade och föraktliga verlden kallar huslig sällhet, och denna sällhet, Juliette, tillhör den fattiga liksom den rikan Då han sade dessa ord, stänkte han utur en flaska några välluktande droppar på Juliettes ansigte; hennes ögon tillslötos genast, och hvis tande mot honom, föll hon uti en ljuf dvala. Ett ögonblick derefter vaknade hon och befann sig ensam på rosenbänken uti den heliga Ildegondas trädgård vid klostret. Den stora dagen inföll ändtligen och nunnorna, vakna innan dagningen, brunno af bhegör att se den högtidliga Ceremonien som skulle skänka kyrkan en så ädel och skön brud. Af Juliettes tankfulla och sorgsna utseende, dömde klostersystrarne, att hennes inbillning mäktigt sysselsatt sig med vigten af den dyra ed hon skulle afläggaDen olyckliga, som omöjligt kunde återvinna lugnet, irrade tankspridd ifrån den ena salen till den andra, utur den ena cellen till en annan, liksom hon sökt någonting, hvilket hon förundrade sig att ej finna. Andtligen flög hon till trädgården, plockade en blomma vid den