Aftonbladet – 18 augusti 1842, sida 2

nält, att magistraten i Umeå, samt Burträsk och Umeå socknemän ansett finska och åländska fartygs invändande i berörde ändamål onödigt, hvilket öfrige i ämnet hörde vederbörande förment vara af behofvet påkalladt, för möjligheten att afsttra ortens produkter och fraktprisernes skäliga nedsättning, samt att E. K. M:ts befallningshafrvande, enär de inhemska fartygen för närvarande måste antagas vara otillräcklige till ändamålet, för sin del! i underdånighet tillstyrkte nådigt bifall för finska och åländska fariy:s fortsatta begagnande, tills vidare och intill dess förändrade omständigheter kunde göra det öfverflödigt. Sedan E. K. M. genom nådig remiss behagat anbefalla Dess och rikets Kommerskollegium att häröfver afgifva underdånigt utlåtande, har kollegium så välinfordrat deputerades för grosshandelssocieteten och skeppsrederierne i Stockholm samt Öfverståtbållareembetets underdåniga yttranden i ämnet, som äfven anmodat E. K. M:ts befallningsbafvande i Stockholms Län, att medde!a kollegium upplysning, huruvida de i nämnde län landtmän tillhörige fartyg och båtar under sednast förflutne tre år kunnat den tid af året sjöfart idkas, påräkna jemnt fraktförtjenst, samt i hvad mån densamma varit lönande, äfvensom huruvida, i händelse ef fortfarande rättighet, att för transport af trävaror och tjära från Norbottens, Vesterbottens och Vesternorrlands Län till andra inrikes orter begagna finska och åländska fartyg, tillsång på tjenliga fartyg och båtar för berörde transporter kunde inom Stockholms Län påräknas, utan. att sådant ledde till oskälig stegring i fraktpriserne; bvarjemte kollegium från generaltullstyrelsen, jemlikt E. K. M:ts nådiga bref af den 24 April 1839, till E. K. M. insände sammandrag af de från vederbörande tullkamrar inkomne uppgifter å dels svenska, dels finska och åländska fartyg, som under åren 1837 till och med 4840 begagnats ej mindre för transport af trävaror och tjära från förenämnde 3:e län till inrikes orter, än vid export af nämnde artikler direkte till utrikes orter. Af ofvanberörde infordrade yttranden inhemtas: att deputerade för Stockholms grosshandelssocietet och skeppsrederier instämt uti E. K. M:ts befallninghafvandes i Vesterbottens Län gjorde tillstyrkande, att finska och åländska fartyg måtte få tills vidare fortfarande begagnas för ofvannämnde varutransporter, att öfverståthållareembetet jemväl yttrat den åsigt, att då de inhemska fartzgen ännu voro otillräcklige för berörde transporter, och upphörandet af finska och åländska fartygs begagnande dertill, ehuru tvifvelsutan skeppsrederiet inom riket skulle derigenom befordras och tilltaga, torde serdeles i början försvåra afsättningen af förenämnde varor och sänka priserne derå i tillverkningsorterne, syntes varutillverkarnes fördel fordra, att finska och åländska fartyg ytterligare någon tid för omförmäldte ändamål få begagnas, hvadan Öfverståtbållareembetet jemväl förenade sig uti det underdåniga tillstyrkande E. KE. M:ts befallningshafvande i Vesterbottens Län afgifvit; att E. K. M:ts befallninghafvande i Stockholms Län upplyst, att så väl antalet som lästetalet af de större fartyg, hvarmed sjöfart å Norrland idkats, under sednast förflutne 3 åren så aftagit, att då inom Bro och Vätö, samt Wäddö och Häfverö skeppslager år 1839 funnos 5 skonertar och 47 goleaser om tillsammans 2,822 lästers drägtighet, der för närvarande icke finnas mer än 492 skonertar, galecser och större båtar om 2,186 läster, så att antalet minskats med 40 och drägtigheten med 636 jäster, hvartill någon annan orsak icke kunde angif. vas, än det af de sjöfartsidkande öfverklagade svåra intrång de lida i sin rörelse genom Finnar och Åländningar, i synnerbet som skickligheten och hågen för sjömansyrket och konstfärdigheten i skeppsbyggeriet under tiden icke varit i aftagande, utan snarare tillväxt, och hvaraf syntes, att, ehuru sjöfarten obestridligen varit lönande för idkare deraf, tillgångar å frakt i sednare tider dock blifvit förminskad, och att det för näringens uppehållande vore af största vigt, att den Finnar och Åländningar medgifne seglationsrätt å svenska kusten kommer att upphöra, Bvilket vore så mycket mera billigt och rättsenligt, som Svenskarne icke ega någon dylik seglationsrätt å ryska och finska kusterna; att det, i saknad af kännedom om de varuqvantiteter af dylik beskaffenhet, som årligen fraktas från norra länen, icke vore för E. K. M:ts befallningshafvande möjligt att bedöma, till huru stor del denna varutransport kunde fullgöras af de för närvarande befintlige dertill användbare, allmogens i Stockholms Län tillhörige fartyg, utgörande 57 till antalet, med en drägtighet af 2,577 läster, och af hvilka hvarje årligen kunde göra 3 eller fyra resor mellan Norrland och Stockholm, men att E. K. M:ts befallningshafvande, med kännedom om driften och ihärdigheten hos skärgårdsallmogen i de orter, der sjöfart egentligen idkas. vore fullt öfvertygad, att, om den Finnar och Åländ: ningar medgifna, ofyanomförmäldte fraktfart å svenska kusten upphörer, skulle inom ganska kort tid en sådan mängd fartyg af allmogen inom Stackholms skärgård byggas och utrustas, att transporten afträvaror och tjära från de norra proövinserne dermed må kunna bestridas, utan någon oskälig stegring i fraktpriserne; och att, då upphörandet af finska och åländska allmogens ifrågavarande seglationsrätt, oberäknadt den serskildta förmån, som deraf skulle uppkomma för Stockholms Läns en del kustallmoge, derjemte blefve af stor nytta för landet så väl derigenom, att den ej obetydliga fraktförtjenst, som nu utgår till Finnar och Åländningar, kommer att stanna inom Riket, som ock deraf att gerom den utvidgade sjöfarten ett större antal dugliga sjömän utbildades med noggrann kännedom om farvattnen utmed kusterne, Eders Kongl. Maj:ts Befallningsh. ansåge sig INCE EES Er EE AT NTE TER