Aftonbladet – 15 augusti 1842, sida 2

är vunnen, stänger man sin dörr för den och låter tillsäga att man icke är hemma. I Orienten synas nya krångel hopa sig till de redan förut i så tillräcklig mängd varande. Perserna, hvilka ett ögonblick sutit stilla och rökt neutralitetens kaliun, filosofiskt inneslutande sig . den gamla ovärderliga principen Bakalump, — ovi få sen, — lära åter satt pipan ifrån sig och omgjordat sig med sina förträffliga damascerade sablar. Denna gången gäller det Turkens skian. Den persiska solen vill äta upp den stambulska halfmånen. När himlakropparsa på detta sätt börja ligga i fejd med hvarandra, hvad skall det då taga för lag med verlden! ågra förmena alt det är Ecgelsmannen, som agerar der bakom, för att sålunda tvinga turkiska konseljen till medgörlighet i vissa andra styc ken; andra vilja bärutinnan se ett finger af denne sluge Mehemed Ali, som hin hbåle må tro, under det han sitter och tar sig en så alltför fredlig min och korresponderar med londonska ingeniörer om anläggandet af en kanal öfver näset Suez; åter andra mena ett tredje eller fjerde. Af allt ser man likväl det säkra att diplomatien lefver. O, denna diplomati, som icke ger sig tid att sofva hvarken natt eller dag, som bråkar sitt arma hufvud sönder med utkastande af de aldra klyftigaste labyrintintriger, de sniilrikaste stratagemer, de fiffigaste hvad man på de oinvigdes språk skulle kunna kalla knep, alltför mensklighetens väl, för folkens sanna förde! och bästa, för de goda sakernas framgång!! Hvilken ovärderlig himlens skänk äro likväl icke kabinettssekreterare, chargås-daffaires, ambassadörer och ,ministres extraordinaires!, På närmare båll, det vili säga till exempel så nära som bland oss sjelfva, har just ingenting särdeles passerat sedan det sednaste. Hans Maj:t Konungen har på Ladugårdsgärdet öfvervarit en briljant förevisniog af borgerskapets framsteg ji det militäriska yrket. Korpsen lär dervid hafva af H. M. erhållit till premium detsamma tält, ; hvilket vid tilifället intogos nödiga förfriskniogar. Andra säga imedlertid, att den kungliga gifmildheten gällt ett splitter nytt tält till present för nästa års kampanj, hvilket skulle göras troligt deraf, att det, som nu begagnades, icke saknade en viss skröplighet. Framtiden skall afgöra denna intressanta fråga. Det vissa är att borgerskapet, tack vare dess konungs nåd, icke längre befinner sig alldeles på bar backe. 0. 0.