Aftonbladet – 15 augusti 1842, sida 2

För själ och piva! ropade han. Mina vackra och olyckliga barn! Viljen j förgöra eder sjelfva? Var det derför jag öppnade edert fängelse?, Medlidsamme främling,, svarade Francisca, oss återstår ingen annan tillflykt, våra föräldrar äro döda, våra vänner sky oss, och snart skola våra förföljare på ett grufligt sätt förnya och föröka de lidanden, vi nu ville sluta.n Nej! utropade han, nej, j skolen få se, att en fransk officer har mera medlidande än en spansk prest. J hafven inga vänner, ingen tillflykt? Välan! Följen mig till Frankrikel, Ingen af oss svarade honom ett ord; men vi blickade ned i floden som till vår siste vän. Stackars barn, återtog fransmannen, jag ser, för hvad j rädens; men vid min ära, vid detta kors, som jag icke är ovärdig att bära, jag har inga dåliga afsigter med er.n Ack, vi tro er gerra, men för oss att resa till ett främmande land, ensamma fruntimmer bland vilda krigare, — hvem skall beskydda osst Min arml ropade han; och hören mina damer! Jag bar en vän vid regementet, som är sårad och skall föras till Frankrike. Hans tje. pare blefvo fångna i sista slaget; skolen vara i deras ställe! Karlkläder skall jag skaffa er. Kom, kom! Det är ändå bättre i Frankrike, än bär nere på Ebros botten. Under dessa ord hade ban löst oss från hvarandra och tagit oss under armarna, Vi följde bonom; ty lust till lifvet hade å nyo vaknat i vårt hjerta, och tväpne tårar, som pedtillrade öfver krigarens bruna kinder, ingåfvo oss tillit. Under återvandringen till Zaragossa fortfor officern, som .säde Tssatt han hette Faucault vat NN has 8 FO