Aftonbladet – 13 augusti 1842, sida 2

rarne hafva makt och myndighet både öfver vår kropp och själn Men hvad skall jag då göra? Hvad kunna de fordra af mig?, sade jag med någon ifver. ,Icke fråga, icke fråga: mia allrakäraste vän I svarade hon och slog framför sig med begge händerna, ,vår nådige herre kommer nog att säga eder det sjelf, när och huruledes.... Vår nådige herre, inföll jag, ni talie ju om flere.n Riktigt! här äro trenne, alla Jika stora och lika mäktiga ; men en af dem är det, som vi två förnämligast måge älska och ära, den kära, fromma Hr Torrejon, en man som ett lam, med ett riktigt dufvobjerta, så länge man icke sätter sig emot honom; men då — hu! — Stig nu upp, min pulla! så skall jag visa eder husets berrligheter. Jag lydde, med bjertat deladt emellan räddhåga och nyfikenhet. Min ledsagarinna hade blott öppnat dörren på glänt, då hon vände sig om pmaed dessa ord: Förrän vi nu anträda vår vanåring, Måste ni lofva mig den allra fullkomligaste tystnad; icke en fråga, icke ett ord, icke ett ud må komma öfver edra läppar! Se och höra får ni, Men vara stum som en grafsten. Et endaste ord kunde bringa er sjelf till grafvenl! Låt oss då heller blifva qvar! stammade jag. Nej, nej! genmälte hon, ai kan tryggt gi med, blott ni baraste håller eder lilla, söta mun; kom bara, barn! kom bara! ni skall få se många rara saker.n Sägande detta, drog hon mig med sig genom många smala, mörka och slingrande gångar. Härvå kommo vi till ex lång, rak och bred gång med flere jernbeslagna dörrar på begge sidor; den var svagt upplyst af tvenne lampor högst upp vid taket i båda ändarna. Här ser ni kättarnes fängelser, hviskade hon mig i örat, der sitter en i hvarje kammare och förvaras till domen — till den stora Auto-da