Aftonbladet – 11 augusti 1842, sida 2

o (Insändt.) PROMENAD PA NORR. Den förlorade Vermländskan. (Slut från JA 126.) Måhända förhåller det sig så, att du, min vän, påminner dig mig — en löjtnant — hvars promenad på Norr sista gången bestod uti en promenad på Söder. Så stor är lyckan af att vara sysslolös. En liten hund, af smidigaste och täckaste slag, hade förskaffat mig bekantskapen med ett ungt fruntimmer. Och när jag följer den adress, jag på gatan uppsnappar, och går att på söder uppsöka den våning, der jag hört, att hon skulle göra ett barmhertighetsbesök, får jag icke blott ånyo se henne sjelf, utan ett ungt fruntimmer till, icke mindre skönt, men mera olyckligt. Jag slöt min berättelse sist just på den punkt, der jag, stående på tröskeln till ett inre rum, blef vittne till de begge fruntimmernas ntbyte HR NnR EN rann sn enar fra